Stilla helg

En helg utan annat än familj och vardagens bekymmer. Skönt.

Nu måndag och dags att sätta igång hjärnan igen.

Jag funderar mycket på hur mycket jag ska titta bakåt, titta på det som jag har svårt att ha fördrag med, på det jag inte kan se en framtid i. Är det bättre att lägga kraften på det nya, friska istället, att låta det gamla vara?

När jag ser det i skrift är svaret enkelt, men verkligheten är sällan så enkel som några nedskrivna ord.

Lämnar jag något, lämnar jag också någon. Det är inte bara att bygga nytt, samtidigt lämnar jag också något gammalt.

Den stilla helgen har givit vila och andra tankar, nu kavlar jag upp ärmarna och fortsätter arbetet.