Idag är det oftast mat vi talar om när vi använder ordet Överkänslig. Att reagera på något som den egna kroppen inte klarar av. Hjälp att kunna undvika det som är farligt, förväntan att omgivningen ska anpassa det som erbjuds så att alla kan ta del av det.
Jag är överkänslig!
Men inte mot någon mat (mer än emotionellt och smakmässigt, men det har inte räknats någon gång under min uppväxt).
Jag är överkänslig mot kyrkliga miljöer där jag uppfattar att en grupp inte får plats, att ramarna för gemenskapen är så snäva att alla inte förmår ta del av den.
Det är något som händer i mig, nästan fysiskt när "dofterna" når mig.
Jag vill inte vara med. Är någon hindrad att vara med så vill inte heller jag vara med, sitta med som en av de "instängda".
"Det är inte de utestängda som behöver komma in, det är de instängda som behöver komma ut." (Jonas Gardell på Allsången på Skansen)
Min största fruktan är att jag själv skapar/är med och skapar en miljö som är lika utestängande. Det kanske inte går att göra på något annat sätt -
men jag vill inte detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar