31 mars, 2015

Som en åsna

Intensiva dagar för åsnan.
Förra veckan dök hon upp i sitt lilla paket. Ur den trånga plaspåsen vecklade hon ut sina ben, korppen och sitt huvud. Färdig att tas i bruk - precis som en annan åsna.

I Tranemo fanns inte någon jul- eller påskåsna att använda vid dramatiseringar.
Lösningen fanns (som ofta) på Internet och en åsnedräkt för oss upp till 185 cm (det finns en för riktigt stora åsnor också...).
Nu har jag i åsnans skepnad mött pensionärer, föräldrabarngruppen, Ambjörnarps elever och 6 klasser på Tranängsskolan. Det har varit varmt (polyester andas inte så bra...) men bra!

Fördelen med åsnedräkten är att den säger något som kompletterar prästskjortan. Tillsammans verkar de bli en bra helhet. Och det är klart, likt åsnan ska ju också vi bära Jesus.

Men det starkaste intrycket för åsnan var familjegudstjänsterna i söndags, då två pappor vågade klå på sig åsnerollen och delta i dramatiseríngen. Modigt!

18 mars, 2015

Psalm 524

För tillfället är det mycket bläddrande och klinkande med psalmboken vid pianot.

Jag söker inte något särskilt, utan söker spår som tar mig vidare:

Tonsättare
Textförfattare
Stiftsanknytningar
Tidsepoker

och då fastnade jag på psalm 524 "Är dagen fylld av oro och bekymmer"

Inte en psalm att sjunga i "jag"-form, utan den talar till mig. Till ett "du".

Det återkommande

...så stanna upp och ge dig tid att lyssna,
ty kanske, kanske skall du finna då:
Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta,
och av hans vishet kan du ledning få. (v.1)

Ett stort tack till Maj Bylock som skrivit texten och Annfinn Öien för tonsättning!

Tänk att den funnits där och väntat på precis det här ögonblicket att dyka upp för mig!

17 mars, 2015

Ellington och anställningsförhållanden i Svenska kyrkan

Jag påverkas av en musikgudstjänst/konsert jag inte gick på i söndags.
"Sacred concert" text & musik D Ellington.

Särskilt är det "Is God a Three-letter word for Love?" som snurrat några varv.
Inte om kombinationen Gud-Kärlek, snarare att ett ord säger något annat.

Efter ett långt samtal igår är det ordet Makt som lever vidare.
Makt i och i relation till kyrkan.

Den som har Makt använder den. Aktivt eller passivt.
Det är som ett trumf i kyrkans liv, som när som helst kan användas ibland för vad som helst.

När Makt är ett uttryck för Kärlek (som hos Ellington) svämmar det över av omsorg, insikt, närhet. Och det är sällan vi tänker på Makt då. Allt är gott!

Men när Makt blir något annat, blir egenkärlek, att driva mitt egna...

Vi talade om anställningsförhållanden i Svenska kyrkan. Ett inte ovanligt samtalsämne för oss som rör oss mitt i den s.k. smeten. I samtalet påmindes jag av ord från den tiden då prästen gick från stifts- till pastoratsanställd.
En medarbetare sa "varför kan inte vi bli stiftsanställda istället?"

Att vara sänd är något annat än att vara anställd.
Utifrån båda perspektiven är vi utvalda till en tjänst, till en funktion, till att tjäna.

Som lokalt anställd blir det problem när det blir problem, eftersom det inte (ofta) finns någon möjlighet att sändas till en ny plats. Vi avslutar anställningen - och med det blir det för vissa omöjligt att få en ny anställning. Som en syndabock sänds man ut i öknen.
En stiftsanställning är inte oproblematisk, men den håller samman sändningen med vigningen.

För att citera Bamse: "Den som är stark måste också vara snäll" kan omformas till "Den som har makt måste också älska". 

11 mars, 2015

Pastoralt dilemma

Pastoralt betyder ju dels "omsorg" om församlingen och dels den administrativa nivå som vi skapat i kyrkan.

Pastoratet utgår från "Pastor" - prästens arbetsområde.

Igår på bilfärden norrut åkte jag förbi ett församlingshem under ombyggnad. Samtidigt har en ny skylt satts upp utmed vägen: "Svenska kyrkan X pastorat".
Det var inte i orten X församlingshemmet ligger, snarare tvärt om.

Jag uppskattar vårt emblem, vår fana, som talar om att Svenska kyrkan finns här.
Men undertexten är svårare: församling? pastorat? stift?

För vems skull markerar vi med ett lokalt namn - när det inte är lokalt utan berättar att denna plats ingår i något större (och då inte den världsvida kyrkan utbredd över tid och rum) administrativt.

Området "pastorat" och "kontrakt" har idag ingen koppling till församlingsborna. De framhärdar oftast i att tro att deras "socken" är deras "församling".
Den lokala kyrkobyggnaden, den lokala prästen och stiftets biskop är gräsrotens näring.

"Pastorat" och "kontrakt" är strukturer som vi anställda och förtroendevalda lever i och av.

För när de närboende till X-församlingshem samlas där är det ju inte som "pastoratsbor" de ber, som en del i den administrativa strukturen det sjungs samman, som en del av kyrkans grafiska profil man samlas runt ordet och bordet.

För att lösa våra stora åtaganden när det gäller våra kyrkor och begravningsverksamheten bör kanske det åtagandet delas på ännu fler.
För att just nu organisera de många anställda på ett arbetsrättsligt och arbetsmiljömässigt tillfredsställande sätt kan vi inte klara oss med lokalt engagemang och kompetens.

Men det är inte heller därför församlingshemmet i X står där, även om skylten säger det.

04 mars, 2015

I ondskans närhet

På nattduksbordet: Desmond Tutu:s bok om försoningsarbetet i Sydafrika
I bilstereon: Björn Hellbergs bok Skarprättaren
I BT...
Söndagens rubrik: Kampen mot ondskan

Vi behöver ju inte leta efter ondskan.
Vi behöver överleva den.
Vi behöver övervinna den.

Med kärlek.
Med förlåtelse.

01 mars, 2015

Mos(s)ebo kyrka

Alltid lika spännande att fira mässa i "ny" (för mig) kyrka.
Alla kyrkor har sina speciella förutsättningar och begränsningar.
I Mossebo var det fyra bibliska företrädare som stod för (läs framför) predikan.

Moses (nordost) och Aron (sydost)
Paulus (nordväst) och Petrus (sydväst)

Först trodde jag att det var de fyra evangelisterna som placerats centralt i kyrkan för ex evangelieprocession.
Men så var det inte. Det var lite av känslan från Helsingfors domkyrka med sina figurer: Luther, Melanchton och Agricola.

Det blir en utmaning att hitta mitt uttryck tillsammans med kyrkans förutsättningar.