Påskliljor

Nu kommer de fram: Påskliljorna.

Små trumpeter som vi möter på de mest oväntade platser.
För mig som ser påskliljan som en symbol för påskdagen är det alltid ett glatt budskap, särskilt när platsen är oväntad, när det inte verkar varit en medveten plantering som är strukturerad och planerad, utan där det uppenbarligen är en lök som hamnat i jorden utan en baktanke.

Där blir påskliljan ännu tydligare.

Där står den och överraskar som den tomma graven.

Gudstjänstglädje - igen

Jag upplever gudstjänstglädje på måndag morgon - då jag har en gudstjänst att se fram emot på söndag och jag läser igenom texterna
Jag upplever gudstjänstglädje på tisdagen då jag börjar bläddra i psalmboken
Jag upplever gudstjänstglädje på onsdagen då olika tankespår börjar lägga sig bredvid varandra, korsa varandra och utmana varandra
Jag upplever gudstjänstglädje då jag får planera gudstjänsten med andra ex på torsdagen
Jag upplever gudstjänstglädje på fredagen då jag vet att vaktmästaren gör kyrkan fin inför helgen
Jag upplever gudstjänstglädje på lördagen då texterna, tankarna, psalmerna, nyheterna, kyrkorummet alltmer bildar en helhet i tanken
Jag upplever gudstjänstglädje på söndagen i, med och under gudstjänsten. Jag får lyssna, jag får sjunga, jag får uppleva stillhet, jag får dela tron med andra, dela brödet och vinet. Jag får användas under predikan. Jag gläds med de människor som jag möter i kyrkan.

Jag vet att det är enklare att uppleva gudstjänstglädje som präst eftersom jag lever så nära gudtjänsten hela veckan. Tanken med min andra blogg Inför Söndagen hoppas jag någon gång ska kunna vara en väg för andra att dela min glädje i tankar och förberedelser.

För dig! Av mig?

Ibland får de långa tankarna, de som verkar gro långsammare än det vi sår i jorden, plötslig växtnäring av något jag ser eller läser, i samtal.

Idag var det bloggen Stillsam som reflekterar över vad Delaktighet är i och för gudstjänsten.

Orden som väcks i mig är För dig och Av mig.

I mässans utdelande är orden "För dig" viktiga, för där blir mötet med Gud konkret och jag kan med ett tyst "Amen" säga "För mig" som en trosbekännelse.

Ligger fokus på "Av mig" lägger vi ibland nära prestationen, då min delaktighet i vad jag gör blir större än vad som sker "För mig". Det finns inte en säkerhet att ett större "Av mig" för mig själv närmare mötet med Gud i "För mig".

Som präst är detta enkelt att säga eftersom jag är så totalt delaktig i det som sker. Eller är jag det?

Under gudstjänsten är hela jag inriktat på orden "För dig" och väldigt lite på "Av mig". Per är som person oviktig, utom som redskap för "För dig".

Delaktighet tror jag sker där vi gemensamt är inriktade på "För dig". Det vi gör, läser, ber, sjunger, spelar handlar väldigt lite om "Av mig", utan om att riktningen är "För dig". Det finns inget egenvärde att engagera människor i gudstjänsten, utan egenvärdet finns i engagerade människor i gudstjänsten.

Uppgifterna är många och kan och bör delas mellan oss. Men inte för sakens skull.
Orden som jag säger till konfirmanderna måste jag ju tänka gäller alla: Tro är inte en prestation utan en relation. Att det sedan sker något som en följd av varje relation är naturligt. Tron ökar inte med ökat antal prestationer - då skulle ingen präst tvivla (vilket vi gör).

Vid dopsamtalen har jag gått från att aktivt påverka föräldrar, faddrar och syskon att aktivt göra något under gudstjänsten till att idag fråga om det är någon som vill göra något. If theres a will, theres a way...

Vi förenas i orden "För dig", både i tjänsten för vår nästa och för Gud.

-ömma

                               Ömma  -  Glömma  -  Strömma  -  Berömma  -  Skattgömma


Bedömma
      |
Missbedöma
      |
Fördöma                     
      |
Döma
      |
Undangömma



Vilken väg går vi?
Hur ser jag på min nästa?
Hur ser Gud på mig?

Civil religion?

Jag märker att jag allt oftare vill förklara varför vi firar högtider, varför kyrkan står där hon står, varför vissa klockslag kan vara viktiga, varför vissa tal i Bibeln är mer än numeriska angivelser osv.

Jag tror inte att det är "Det var bättre förr" som kryper fram, utan mer att ge människor symboler och möjligheter att tolka sitt liv i relation till Gud och det existentiella frågorna.

I gårkvällens kvällsläsning med barnen ur Håkan Bråkan var handlingen förlagd till "konstiga" släktingar som firade påsk till minne av Jesu död, något Håkan inte förstod. Påsk för honom var monster, smällare och godis. Två av de tre förknippar också jag med påsk, men som vägar att fira och inte det som firas.

I många länder, tex USA finns det en "civil religion", dvs en systematik av händelser, traditioner, ritualer, firningsdagar och moral som sammanfogar landet. Men jag ser inte att den "civila religionen" i Sverige är systematiserad på samma sätt - den har mer en annan källa. I små samhällen kan en lokal civil religion växa fram med hembygds- och idrottsföreningar som bärare, som samlar skarorna till lotterier, traditioner, promenader, midsommar, valborg etc.

Firningsdagar idag är nationaldagen (som ingen vet varför vi firar), valborgsmässoafton som vi firar som vårens ankomst (även om det snöar), 1:a maj som likt internationella kvinnodagen, folknykterhetens dag (som använder Kristi himmelsfärds dag) inte bör "firas" utan snarare uppmärksammas, midsommar där vi firar att det är sommar, för vi har väl glömt bort att vi firar fruktbarhet och så nyårsafton som vi firar istället för nyårsdagen...

Det gemensamma för dessa dagar är att de inte har något gemensamt, mer än att de firas/uppmärksammas. De svarar inte på frågan "varför", ger inte något djup till livet, ingen samhörighet med fler än som står bredvid just då. Det ger något för stunden, inte en tolkning för livet.

Sedan tillkommer de "dagar" som inte förklär sig. Alla hjärtans dag, kanelbullens dag, kalvdansens dag etc. Dagar som ska toppa konsumtionen, vara billig reklam, få något kommersiellt att kläs i nationell angelägenhet.

Den civilia religionens gud är nog fortfarande Mammon. Det som på olika sätt mättar oss med socker, bekräftelse, underhållning, chansen till storvinst, lyckan i ett nytt kök, tröstätande... Guldkalven skapades till att svara mot människans omedelbara behov just nu, för att glömma problemen.

Hur ser vi Mammon? Det är det svåra, men tyvärr är min erfarenhet att han oftast gömmer sig bakom spegeln - även om bilden som träder fram är alltför känd.