- det är det som gör en mänska hel."
Det är mycket man hör på radio. (I det här fallet Ann-louse Hanson "Vi är människor" en lite trallvänlig melodi med folkton)
"Det är mänskligt att fela" är en vanligare beskrivning av oss människor som jag har svårt att acceptera. Inte att vi människor gör fel - det vet jag mycket väl: men att det skulle vara något givet som människa att fela, att motsatsen skulle vara "omänsklig".
Det är inte en mänsklig egenskap att fela - det känns helt orimligt. Att vi som människor gärna omger oss med andra människor som vi upplever gör större och fler fel är en annan sak - men det gör ju faktiskt inte oss själva ett uns bättre.
"Gud såg att det var gott!" - inte hyfsat, sådär, OK, acceptabelt, godkänt osv Gott!
För felen kan aldrig göra oss mänskligare!
30 augusti, 2012
Låt kyrkan ömsa skinn
När vi var ute och gick vid Mölarps kvarn hittade vi ett ömsat huggormsskinn. Det gamla var förbrukat och lämnades kvar.
Jag längtar till dess att kyrkan åter har ömsar skinn, att en ny form framträder:
Färre anställda
Ett delat ansvar för kyrkorna med lokala hembygdsföreningar/kommuner
En fokusering på mässan
Verksamhet för barn, ungdomar och vuxna som kommer ur idellt engagemang
En internationell delaktighet
Har jag missat något?
Jag längtar till dess att kyrkan åter har ömsar skinn, att en ny form framträder:
Färre anställda
Ett delat ansvar för kyrkorna med lokala hembygdsföreningar/kommuner
En fokusering på mässan
Verksamhet för barn, ungdomar och vuxna som kommer ur idellt engagemang
En internationell delaktighet
Har jag missat något?
28 augusti, 2012
Fråga om rapport - efter 15 år
Från Uppsala kom en fråga på mitt mobilsvar - vi vill ha en kopia på din undersökning om barnlöse 1997. Visst är det roligt att ens arbete och möda är efterfrågat, men varför inte tidigare?
Jag har själv försökt tillämpa resultatet från min egen forskning i Herrljunga, att öka andelen musik/körverksamheter istället för de vanliga grupperna.
Kör och musik har sin utgångspunkt i gudstjänsten, blir delaktiga, hittar ord för tron. (Statistiskt visat..)
Hur tar vi tillvara kunskaper mer än åsikter? Visst är det viktigt att ha en bild av hur man vill att det ska vara - men om den inte har en förankring i verkligheten?
Jag hoppas att Gunnel mfl kan hitta något i min rapport som kan bidra med något litet för att "Barn, musik, gudstjänst" ska utvecklas - och att vi fortbildar ky Rkomusiker blir bättre barnlekars och barnlekarna bättre musiker.
Jag har själv försökt tillämpa resultatet från min egen forskning i Herrljunga, att öka andelen musik/körverksamheter istället för de vanliga grupperna.
Kör och musik har sin utgångspunkt i gudstjänsten, blir delaktiga, hittar ord för tron. (Statistiskt visat..)
Hur tar vi tillvara kunskaper mer än åsikter? Visst är det viktigt att ha en bild av hur man vill att det ska vara - men om den inte har en förankring i verkligheten?
Jag hoppas att Gunnel mfl kan hitta något i min rapport som kan bidra med något litet för att "Barn, musik, gudstjänst" ska utvecklas - och att vi fortbildar ky Rkomusiker blir bättre barnlekars och barnlekarna bättre musiker.
27 augusti, 2012
Välkommen Åke Bonnier!
En hälsning från en av stiftets präster som hoppas att du också hittar tid och uppgift åt oss som inte är i församlingstjänst. Jag hoppas att du kan se en uppgift att kalla oss till tjänst även om vi inte är anställda.
Mitt vigningslöfte är inte kopplat till ett anställningsförhållande, utan till att både jag själv och Skara domkapitel har sett en kallelse, en uppgift för mig i Svenska kyrkan.
Själv ser jag att uppgiften är densamma, men formen är ny, med nya praktiska förutsättningar.
Välkommen till Skara stift, välkommen som biskop även för oss som (just nu) är utan anställning i en församling - vi behöver också dig som andlig ledare för vår kallelse
Mitt vigningslöfte är inte kopplat till ett anställningsförhållande, utan till att både jag själv och Skara domkapitel har sett en kallelse, en uppgift för mig i Svenska kyrkan.
Själv ser jag att uppgiften är densamma, men formen är ny, med nya praktiska förutsättningar.
Välkommen till Skara stift, välkommen som biskop även för oss som (just nu) är utan anställning i en församling - vi behöver också dig som andlig ledare för vår kallelse
24 augusti, 2012
Hur länge är man sur?
Vi fick hem veden inför vintern i onsdags, prydligt i 6 stora säckar, torra och fina vedträn.
Så började det regna, sådär 25 mm på torsdagen, och veden var åter sur och fuktig.
Fördelen med ved är att vinden och värmen torkar den snabbt när regnet tar slut,
Dvs om man inte lägger locket på och stänger in det.
Frågan är om det går lika snabbt för oss människor när vi blir emotionellt sura.
Låter vi vind och värme komma åt oss, eller stänger vi in vätan till en riktig surdeg?
"Liksom vi förlåter dom..." Nådens och kärlekens vind vill jag ha i mitt liv.
Men ska det inte också gälla min nästa också? Kan jag görq den skillnaden?
Det är som med veden - sur till vi öppnar upp.
Så började det regna, sådär 25 mm på torsdagen, och veden var åter sur och fuktig.
Fördelen med ved är att vinden och värmen torkar den snabbt när regnet tar slut,
Dvs om man inte lägger locket på och stänger in det.
Frågan är om det går lika snabbt för oss människor när vi blir emotionellt sura.
Låter vi vind och värme komma åt oss, eller stänger vi in vätan till en riktig surdeg?
"Liksom vi förlåter dom..." Nådens och kärlekens vind vill jag ha i mitt liv.
Men ska det inte också gälla min nästa också? Kan jag görq den skillnaden?
Det är som med veden - sur till vi öppnar upp.
23 augusti, 2012
Döpt till...?
I dagens tidning finns en förutsägbar artikel om Svenska kyrkan och statistik.
Frågan gäller tillhörighet i olika församlingar i och runt Borås.
Kyrkoherdarna i bäst/ sämst församling uttalar sig - försiktigt och optimistiskt.
"så är det, beror på, vi satsar för att bli fler"
Min tanke blev: Är kyrkans mål att bli fler? Som ett egenvärde?
Är det inte viljan att kyrkan genom ord och handling, genom att dela
och sprida Guds kärlek ska visa på nåd och mening så att min nästa hör
och ser och kan treva sig närmare Gud?
Är det Guds rike eller den kyrkliga organisationen som ska växa?
Döps jag till himmel eller "tillhörighet"?
Alla är kallade, men alltid som mål och inte medel.
Nu vet jag att jag övertolkar, men inte så mycket. Bilden av
Svenska kyrkan blir som vi gör den.
Frågan gäller tillhörighet i olika församlingar i och runt Borås.
Kyrkoherdarna i bäst/ sämst församling uttalar sig - försiktigt och optimistiskt.
"så är det, beror på, vi satsar för att bli fler"
Min tanke blev: Är kyrkans mål att bli fler? Som ett egenvärde?
Är det inte viljan att kyrkan genom ord och handling, genom att dela
och sprida Guds kärlek ska visa på nåd och mening så att min nästa hör
och ser och kan treva sig närmare Gud?
Är det Guds rike eller den kyrkliga organisationen som ska växa?
Döps jag till himmel eller "tillhörighet"?
Alla är kallade, men alltid som mål och inte medel.
Nu vet jag att jag övertolkar, men inte så mycket. Bilden av
Svenska kyrkan blir som vi gör den.
22 augusti, 2012
Känsla av mening
Vid dagens intensivdag om att Förenkla för näringslivet att komma i kontakt med kommunens olika delar avslutade (de duktige) processledaren med att jämföra Myndighet -Näringsliv - Ideell sektor.
Det utmärkande för den idella sektorn var främst känslan av meningsfullhet.
Även om mitt nya jobb är meningsfullt, att jag ser vikten av de olika delarna, att jag personligen känner att jag bidrar - så når det inte samma djup som prästtjänsten.
Sedan är det inte hela bilden, och det sista som skulle göra att jag nu arbetar utanför kyrkan är väl känslan att prästtjänsten var meningslös - utan det är alla andra saker som i mina ögon var meningslösa som tog för mycket energi.
Jag saknar den känslan och upplevelsen av djupa mening i tjänsten som präst - men det väger inte upp andra delar. Det känns skönt att kunna se det.
Det utmärkande för den idella sektorn var främst känslan av meningsfullhet.
Även om mitt nya jobb är meningsfullt, att jag ser vikten av de olika delarna, att jag personligen känner att jag bidrar - så når det inte samma djup som prästtjänsten.
Sedan är det inte hela bilden, och det sista som skulle göra att jag nu arbetar utanför kyrkan är väl känslan att prästtjänsten var meningslös - utan det är alla andra saker som i mina ögon var meningslösa som tog för mycket energi.
Jag saknar den känslan och upplevelsen av djupa mening i tjänsten som präst - men det väger inte upp andra delar. Det känns skönt att kunna se det.
19 augusti, 2012
Bra lär det aldrig bli II
Cornelis text ligger kvar och skaver - på ett bra sätt.
I min nya tjänst talar vi mycket om kvalitet, väldigt mycket. Lika mycket på dessa månader som under mina 20 år i kyrkan faktiskt. Framförallt utgår samtalen om kvaliett från att vi ska förbättra lite i taget - inte bygga något som kan vara mindre än perfekt. En viktig lärdom som det tar tid för mig att ställa in mig på - eftersom det i kyrkans värld är perfektion vi utgår ifrån och allt annat blir en brist.
Jag har fortfarande svårt när jag får höra att "det är bättre än ifjol" - eftersom det inte säger något om hur bra det är, utan oftast känns som en ursäkt att förklara dagens läge.
Kvalitetsarbetet är som ökenvandringen - på ett sätt en verksamhet som jag själv kanske inte får se resultatet av, på ett sätt hopplöst många gånger på väg mot horisonten. Men vi går ändå.
Eftersom självbilden i Svenska kyrkan är att allt blir sämre så är det svårt att förbättra. Små förbättringar skyms av en orealistisk historiesyn där man jämför med förr (utan att tänka på hur kvaliteten var då). Mycket i Svenska kyrkan görs med en hög kvaltiet - men med en väldigt låg kvanititet. 95% av resurserna fördelas till verksamhet som når 2% av de verksamheten vänder sig till, så det vore väl konstigt annars.
Flytta fokus! Låt inte verskamhetsstatistiken styra vår bild, att vara kristen är inte att vara en aktivitetsenhet som fyller lokaler och deltagarlistor.
Här finns kvalitet! En flyktig kyrka som ger om vägen besked.
I min nya tjänst talar vi mycket om kvalitet, väldigt mycket. Lika mycket på dessa månader som under mina 20 år i kyrkan faktiskt. Framförallt utgår samtalen om kvaliett från att vi ska förbättra lite i taget - inte bygga något som kan vara mindre än perfekt. En viktig lärdom som det tar tid för mig att ställa in mig på - eftersom det i kyrkans värld är perfektion vi utgår ifrån och allt annat blir en brist.
Jag har fortfarande svårt när jag får höra att "det är bättre än ifjol" - eftersom det inte säger något om hur bra det är, utan oftast känns som en ursäkt att förklara dagens läge.
Kvalitetsarbetet är som ökenvandringen - på ett sätt en verksamhet som jag själv kanske inte får se resultatet av, på ett sätt hopplöst många gånger på väg mot horisonten. Men vi går ändå.
Eftersom självbilden i Svenska kyrkan är att allt blir sämre så är det svårt att förbättra. Små förbättringar skyms av en orealistisk historiesyn där man jämför med förr (utan att tänka på hur kvaliteten var då). Mycket i Svenska kyrkan görs med en hög kvaltiet - men med en väldigt låg kvanititet. 95% av resurserna fördelas till verksamhet som når 2% av de verksamheten vänder sig till, så det vore väl konstigt annars.
Flytta fokus! Låt inte verskamhetsstatistiken styra vår bild, att vara kristen är inte att vara en aktivitetsenhet som fyller lokaler och deltagarlistor.
| Människors möte Om i ödslig skog ångest dig betog, kunde ett flyktigt möte vara befrielse nog. Giva om vägen besked, därpå skiljas i fred: sådant var främlingars möte enligt uråldrig sed. Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. - Hjalmar Gullberg |
Här finns kvalitet! En flyktig kyrka som ger om vägen besked.
18 augusti, 2012
Det goda regnet
En halvtimmes löprunda i regn.
Varför kan inte regn vara vackert väder? Är regn en del av ondskan? I Bibeln är det snarare den brännande solen som är mer hotfull, som dödar och begränsar.
Nu försöker vi styra vädret för att passa oss. under OS i Moskva sköt man sönder regnmolnen för att ge alla en bild av perfektion under regimen. De naturliga växlingarna mellan översvämning och bränder förhindrar vi (i väst) genom dränering och brandgator - nu ska allt vara lagom.
Och varför bara friluftsgudstjänster under sommaren? Är det sommaren som dyrkas eller den skapande Guden? Fram för regngudstjänster, snögloppsgudstjänster, gudstjänster på frusna sjöar, gudstjänst i motvind (den fysiska motvinden alltså)!
Varför kan inte regn vara vackert väder? Är regn en del av ondskan? I Bibeln är det snarare den brännande solen som är mer hotfull, som dödar och begränsar.
Nu försöker vi styra vädret för att passa oss. under OS i Moskva sköt man sönder regnmolnen för att ge alla en bild av perfektion under regimen. De naturliga växlingarna mellan översvämning och bränder förhindrar vi (i väst) genom dränering och brandgator - nu ska allt vara lagom.
Och varför bara friluftsgudstjänster under sommaren? Är det sommaren som dyrkas eller den skapande Guden? Fram för regngudstjänster, snögloppsgudstjänster, gudstjänster på frusna sjöar, gudstjänst i motvind (den fysiska motvinden alltså)!
17 augusti, 2012
Gåvornas förbannelse
Just nu är det en "altartavla" i Skara domkyrka som är på tapeten. (Jag sätter "fnuttar" kring altartalva eftersom jag i många kyrkor har sett tämligen dålig, men kristerlig, konst uppspikad längst fram i kyrkan - utan att ha skapats för denna plats.)
I många kyrkor och församlingshem förlamas verksamhet av hänsynen till en skänkt tavla, piano, kruka, matta etc. Inget om om viljan att ge - men många gånger verkar det vara ett självändamål och orden "att skänka av sitt överflöd" känns inte långt borta. Att skänka det man inte behöver gör inte verksamheten bättre.
För sedan sitter man där med gåvan som stoppar allt. För gåvan verkar ofta drabbas/förhärligas med en sakral dimension vilket gör den oflyttbar - "nu är och ska vara". Ibland har jag varit frestad att skänka något horibelt till församlingen för att visa på det absurda - och se om det finns någon nivå där kyrkorådet vågar säga "nej, tack". All heder åt kyrkorådet i Skara - utan att för den skull lägga en värdering i E O W:s konstverk.
(När det gäller Skara domkyrka så hade man ju hoppats att dels ett tidigare kyrkoråd vågat tacka nej till åbäket som skymmer östfönstret först togs till Skara - och sedan att ett långt senare kyrkoråd inte vågade fullfölja löftet till Beskow att inte ställa tillbaka det när fönstret var på plats. Slutligen kyrkorådet som för inte så många år sedan inte kunde "tappa bort" det vid den senaste renoveringen)
F ö känns konsverkat alltför platt i jämförelse med de starka och enkla bilderna från Ecce Homo.
I många kyrkor och församlingshem förlamas verksamhet av hänsynen till en skänkt tavla, piano, kruka, matta etc. Inget om om viljan att ge - men många gånger verkar det vara ett självändamål och orden "att skänka av sitt överflöd" känns inte långt borta. Att skänka det man inte behöver gör inte verksamheten bättre.
För sedan sitter man där med gåvan som stoppar allt. För gåvan verkar ofta drabbas/förhärligas med en sakral dimension vilket gör den oflyttbar - "nu är och ska vara". Ibland har jag varit frestad att skänka något horibelt till församlingen för att visa på det absurda - och se om det finns någon nivå där kyrkorådet vågar säga "nej, tack". All heder åt kyrkorådet i Skara - utan att för den skull lägga en värdering i E O W:s konstverk.
(När det gäller Skara domkyrka så hade man ju hoppats att dels ett tidigare kyrkoråd vågat tacka nej till åbäket som skymmer östfönstret först togs till Skara - och sedan att ett långt senare kyrkoråd inte vågade fullfölja löftet till Beskow att inte ställa tillbaka det när fönstret var på plats. Slutligen kyrkorådet som för inte så många år sedan inte kunde "tappa bort" det vid den senaste renoveringen)
F ö känns konsverkat alltför platt i jämförelse med de starka och enkla bilderna från Ecce Homo.
16 augusti, 2012
"Det är att kristen heta"
Så står det i en av våra psalmer.
Spännande med kristen som namn, som något som är mig givet, som är bärare av min identitet.
Även om man tar sig ett nytt namn så finns de gamla kvar, som en grund man förhåller sig till.
Men nu är det inte att "heta kristen", läpparnas bekännelse - det är hur jag lever som i psalmen ger namnet.
Jag ser båda tolkningarna som lika viktiga - inte det ena utan det andra.
Spännande med kristen som namn, som något som är mig givet, som är bärare av min identitet.
Även om man tar sig ett nytt namn så finns de gamla kvar, som en grund man förhåller sig till.
Men nu är det inte att "heta kristen", läpparnas bekännelse - det är hur jag lever som i psalmen ger namnet.
Jag ser båda tolkningarna som lika viktiga - inte det ena utan det andra.
15 augusti, 2012
kyrkklockans tid
Ikväll hörde jag GA:s klockor ringa.
Lite före Kl 20, så jag undrade "varför just nu?"
Eller är det så att kyrkklockorna ringer om en annan tid med kallelse, vila och arbete.
"Nu är det dags!"
Men det är spännande att de flesta av oss tittar på våra egna klockor när det ringer - varför? (kolla nästa gång får du se)
"Går min klocka rätt"
"kan det stämma?"
"hinner jag?"
"vad händer i kyrkan vid den här tiden på dagen?"
Istället föra oss ur den historiska tiden och in i evigheten så verkar kyrkklockorna idag göra tvärt om. (hur många sitter och kontrollerar tacksägelseringningens längd?)
kommer du ihåg vad landet hette som Abraham kallades att lämna?
Lite före Kl 20, så jag undrade "varför just nu?"
Eller är det så att kyrkklockorna ringer om en annan tid med kallelse, vila och arbete.
"Nu är det dags!"
Men det är spännande att de flesta av oss tittar på våra egna klockor när det ringer - varför? (kolla nästa gång får du se)
"Går min klocka rätt"
"kan det stämma?"
"hinner jag?"
"vad händer i kyrkan vid den här tiden på dagen?"
Istället föra oss ur den historiska tiden och in i evigheten så verkar kyrkklockorna idag göra tvärt om. (hur många sitter och kontrollerar tacksägelseringningens längd?)
kommer du ihåg vad landet hette som Abraham kallades att lämna?
14 augusti, 2012
Att verka i det tysta
När jag inte längre har tjänst i kyrkan så är jag hänvisad till de "vanliga" kanalerna för att få veta vad som händer i den kyrkliga världen. Nu är jag antagligen tämligen receptiv och ser predikoturerna, ser annonser om musikgudstjänster, men skulle Svenska kyrkan vara ett företag...
Vi hemsidor etc kan jag leta mig fram till information, men om jag inte vet att jag ska leta? eller om jag inte vet vad jag letar efter?
Vi har våra kyrkor - och jag tror att vi måste tillbaka till söndaglig gudstjänst i varje kyrka! Dessutom samma tid varje söndag! Vet jag att det är gudstjänst kl 11 i Fristad VARJE söndag behöver jag inte leta efter information.
Vi hittar aldrig en tid som passar alla, vi hittar aldrig en gudstjänstform som passar alla, inte psalmer, texter, präster, solister, kyrkbänkar etc. ALDRIG!
Men - jag tror att det vi kan bäst är att vara kontinuerliga, förutsägbara, "tröga", vara där.
Om det sedan är mässa, familjegudstjänst, musikgudstjänst spelar nog mindre roll. Det är inte formen som är det viktiga - utan den innehållsdeklaration som våra kyrkor är i sig själv. Här möts Gud.
Vi hemsidor etc kan jag leta mig fram till information, men om jag inte vet att jag ska leta? eller om jag inte vet vad jag letar efter?
Vi har våra kyrkor - och jag tror att vi måste tillbaka till söndaglig gudstjänst i varje kyrka! Dessutom samma tid varje söndag! Vet jag att det är gudstjänst kl 11 i Fristad VARJE söndag behöver jag inte leta efter information.
Vi hittar aldrig en tid som passar alla, vi hittar aldrig en gudstjänstform som passar alla, inte psalmer, texter, präster, solister, kyrkbänkar etc. ALDRIG!
Men - jag tror att det vi kan bäst är att vara kontinuerliga, förutsägbara, "tröga", vara där.
Om det sedan är mässa, familjegudstjänst, musikgudstjänst spelar nog mindre roll. Det är inte formen som är det viktiga - utan den innehållsdeklaration som våra kyrkor är i sig själv. Här möts Gud.
13 augusti, 2012
Berget
På väg mot ett halvt år med civilt jobb, 30 helgdagar utan prästtjänst
Det finns en kluvenhet, där en del kan se tydligt, har perspektiv - samtidigt som en annan del inte tas i anspråk.
Ser jag ett nytt land från berget? Kan jag få nya perspektiv på dalen jag har bakom mig?
Går det att vara präst utan den formella anställningen - och i sådana fall hur?
Finns det en ny kyrka som kan växa ur föreningskyrkan med sin organisation och sin saknad av enhetssamhället?
Hur mycket är form? Kan min blick låta bli att fastna på/i den i dalen instängda och inneslutna kyrkan? Är det bara en ny dal på andra sidan krönet - varför då gå?
Det finns en kluvenhet, där en del kan se tydligt, har perspektiv - samtidigt som en annan del inte tas i anspråk.
Ser jag ett nytt land från berget? Kan jag få nya perspektiv på dalen jag har bakom mig?
Går det att vara präst utan den formella anställningen - och i sådana fall hur?
Finns det en ny kyrka som kan växa ur föreningskyrkan med sin organisation och sin saknad av enhetssamhället?
Hur mycket är form? Kan min blick låta bli att fastna på/i den i dalen instängda och inneslutna kyrkan? Är det bara en ny dal på andra sidan krönet - varför då gå?
08 augusti, 2012
Läst Stengrunden - bra lär det aldrig bli
Det verkar inte vara mycket som förändras. När jag läst igenom Stengrunden under semestern är det som om handlingen utspelar sig idag - kyrkligt sett.
Men jag vet inte om jag ska känna en uppgivenhet i att alla problem verkar vara "eviga" - eller om jag ska se problemen som "eviga" och att det inte går att komma ifrån dem.
Min fru är lärare och genom hennes berättelser så har jag lärt mig att om man på en skola har den gemensamma självbilden att "allt är jättebra" - då bör man dra öronen åt sig (vilket är detsamma i församlingar enligt min erfarenhet). Inte för att jag missunnar någon lyckan av att vara lycklig - men det perfekta byggs nog ofta i form av nya Babels torn (som vi så mycket lättare kan se från utsidan).
I kyrkan möts vi med vår brist, i nåden och kampen för att bli bättre. Här är vi aldrig framme, här finns inte paradiset - och jag reagerar när vi i Stengrunden och i verkligheten uppfattar oss uppnått det bästa, det rätta, det ursprungliga.
(Eller för att citera C Wreesvijk "För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli" Ballad på en Soptipp).
Det kanske skulle kunna vara undertiteln till både Stengrunden och Svenska kyrkan "bra lär det aldrig bli" - då kanske vi skulle kunna göra det bättre.
Men jag vet inte om jag ska känna en uppgivenhet i att alla problem verkar vara "eviga" - eller om jag ska se problemen som "eviga" och att det inte går att komma ifrån dem.
Min fru är lärare och genom hennes berättelser så har jag lärt mig att om man på en skola har den gemensamma självbilden att "allt är jättebra" - då bör man dra öronen åt sig (vilket är detsamma i församlingar enligt min erfarenhet). Inte för att jag missunnar någon lyckan av att vara lycklig - men det perfekta byggs nog ofta i form av nya Babels torn (som vi så mycket lättare kan se från utsidan).
I kyrkan möts vi med vår brist, i nåden och kampen för att bli bättre. Här är vi aldrig framme, här finns inte paradiset - och jag reagerar när vi i Stengrunden och i verkligheten uppfattar oss uppnått det bästa, det rätta, det ursprungliga.
(Eller för att citera C Wreesvijk "För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli" Ballad på en Soptipp).
Det kanske skulle kunna vara undertiteln till både Stengrunden och Svenska kyrkan "bra lär det aldrig bli" - då kanske vi skulle kunna göra det bättre.
06 augusti, 2012
Vad är normalt?
Semester eller arbete - vad är normalt? Normaltid - sommartid...
Det är en sak vad vi gör med tiden, en annan om vi tror att vi själva vet vad man "ska" göra med den.
"Vad är då en människa"? Kan vi hitta andra ord än "normalt/normativt"? Det jag vet är att det är "idag" - idag också. Nu är Guds tid! Nu sitter jag åter på bussen för att "plantera mitt äppelträd".
Det är en sak vad vi gör med tiden, en annan om vi tror att vi själva vet vad man "ska" göra med den.
"Vad är då en människa"? Kan vi hitta andra ord än "normalt/normativt"? Det jag vet är att det är "idag" - idag också. Nu är Guds tid! Nu sitter jag åter på bussen för att "plantera mitt äppelträd".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)