Efter att ha läst "Det som hörs" är det KG:s tankar om texter för veckan som legat kvar i tankarna. Under ekumeniska pilgrimsvandringen 2000 använde vi bibeltexterna på samma sätt - befriande i sin rutin och vana.
Om vi fortsätter att använda söndagens text/tema i den kommande veckan så utgår all kunskap från prästens predikan, det på söndagen skedda, det blir riktning för församlingens liv.
Vänder vi på det och låter dagens text syfta fram mot söndagen blir istället församlingens inbegripen i resan fram mot söndagen och gudstjänsten. Predikan har många haft olika vägar att förbereda sig för.
Teologiskt är skillnaden stor. Är söndagen målet eller starten? Först eller sist?
Vill vi leva i dialog, vill vi låta Ordet vara nåbart för alla, vill vi låta predikan på söndagen få så mycket input som möjligt måste söndagens texter vara det vi vänder oss fram mot. Framförallt lever prästen och församlingen i och med samma text.
Under veckan som följer är det dags att göra - samtidigt som en ny teologisk resa mot nästa söndag startar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar