Närvarande frånvaro I

I mina funderingar över VAD Svenska kyrkan är och borde vara så fångades tankarna över Frånvaro och Närvaro. Här är första delen av tankarna:

Närvarande frånvaro I

Ibland är de frånvarande mer närvarande än de för närvarande närvarande. De som inte är med tar upp mer plats än de som sitter i bänken.

Svenska kyrkan måste gör upp med arvet från det förmoderna enhetssamhället, bilden av 100%-gemenskapen, myten om att "alla var med". Efter mitt eget arbete med Svenska kyrkans statistik har jag framförallt lärt mig att den viktigaste platsen statistiken kan ha för framtidens kyrka är dess avskaffande.
Den viktigaste funktionen Svenska kyrkans statistik har idag är att meddela "årets minskning" och den statistiska grafen över när ingen längre tillhör Svenska kyrkan, deltar i konfirmandverksamheten eller i gudstjänsterna. Allt vi mäter är en försämring från ett läge som vi tar för självklart. Vi är på väg ifrån.

Genom statistiken blir de frånvarande i centrum. De som inte vill delta lägger vi stor kraft på att fundera över - många gånger mer än att möta de som faktiskt är där.

Svenska kyrkan har hamnat i ett skyttegravskrig mot en motståndare som enbart är vi själva. Varje år måste vi flytta tillbaka ställningarna i statistiken, i ekonomin, i antal anställda, i antal deltagare osv. Vi kämpar och kämpar, meter för meter.

Motståndaren är djävulen i en finurlig figur: Vår bild av hur det borde ha varit och vår önskan att återvända till en plats som aldrig har funnits.

Jag anser att vi bedriver detta skyttegravskrig på ett område som inte är vårt eget, på ockuperad mark. Vi bedriver kriget på/efter enhetssamhällets gamla karta. Motståndarna finns inte där, men varje år anfaller oss rapporter om våra försvagade ställningar i statistikrapporten "som bara lyfter fram det negativa".

För Svenska kyrkan blir lätt det frånvarande så högst närvarande. En oriktig historisk bild blir normen för framtiden.