Talarnas sista dagar?

Idag valborg, imorgon första maj och talarna träder fram. Men lyssnar man? Gör orden skillnad?
Vid kvällens brasa är det påbjudna temat "våren", diffust och minsta gemensamma nämnare. Orden har i sig ingen funktion mer än att skapa samtidigt lyssnande och känsla av samhörighet.

1:a Maj fyller samma funktion, även om media skuggar de stora namnen och hoppas på ett köttben.

Nationaldagen rymmer fortfarande talare, men till ännu färre öron.

Talare - vad är ditt budskap?
Eller har budskapet försvunnit i gemenskapen?

Sägs orden på andra platser? På andra sätt?
Vill vi samlas för att påverkas? Vill vi samlas för att påverka?

Utanför

Jag minns en bok där Kristus alltid var "på andra sidan". För varje gång vi avgränsade kyrkan så blev Kristus stående på andra sidan - surpise?

temat för dagens texter, eller enklare vi tar första raderna:

GT: Ett kort ögonblick övergav jag dig...
Ep: Jesus led utanför stadsporten...
Ev: En kort tid och ni ser mig inte längre...

När "vägen till livet" ska beskrivas så finns det tre texter som börjar med att Gud inte finns inom murarna, på vår plats, hos oss.

Dags för fortsättningen på texterna:

GT: ...men i stor kärlek tar jag dig åter.
Ep: Låt oss då gå ut till honom utanför lägret...
Ev: ...ännu en kort tid och ni skall se mig igen.

Om Kristus befinner sig utanför ramarna - var ska vi vara?
Samtidigt är det kristendomens moment 22 - När vi alla lämnar ramarna/går utanför murarna så bygger vi blixtsnabbt upp nya ramar/murar på ett nytt ställe...

Alternativet? Pilgrimen, peregrinus (främling, någon som bor "utanför murarna")!

325 får räcka

För alla som är hårt kyrkligt belastade innebär 325

a) konciliet i Nicea med trosbekännelsen eller
b) de 325 ekumensika psalmerna

Spännande att se vilka kopplingar man gör.

Jag har "platespottat", dvs samlat nummer på bilarnas registreringsskyltar i 5 år.
Man kan säga att min pendlingsväg Fristad-Herrljunga/Ljung inte underlättade "spottingen".

Men nu märker jag att jag slutat att "leta nummer".

Men lite kul är det, särskilt när "nästa nummer" är en favoritpsalm...

Liljesten

Vid många kyrkor finns liljestenar som visar en historisk tid som varit. Suddiga och älskade av historiker.
Men vid nästan alla kyrkor finns andra "liljestenar" - gravstenar som precis som påskliljorna sträcker sig från jordens och dödens mörker mot himmelen och talar om den tid som kommet.
Varje söndag en påskdag, min tro en uppståndelsetro.

Melerad församling

Dag Sandahl skriver om EFS, personalkyrka mm och saknar den "melerade" församlingen.
Bra fångat, en beskrivning där jag både kan se mig själv och andra.

Renlärigheten stänger inne, det melerade inkluderar.
Vi är olika, men det som förenar är att vi inte är till för våran egen skull - uppgiften ligger utanför.
Vi blir inte EN kyrka om vi inte utgår från uppgiften. Stänger vi in andra och oss själva blir vi självändamål, självtillräckliga, avgränsade.
Dag sätter fingret på en anledning till att jag nu inte är i församlingstjänst - det är för "blåögt", begränsat.
Jag vill inte att alla ska tro som mig, att alla ska bete sig som mig - men jag vill få plats som Per i gemenskapen, utan en önskan om att förändras. Men jag vill utvecklas, fördjupas, men sanningen är att vi förväntar oss förändring - av vår nästa.
(vem är min nästa? Den som nästan är som jag?)
Melerad församling!

Ibland tänkter jag på de människor jag svikit

eller snarare som någon gång har upplevt sig svikna av mig...

Ett ansvar jag inte kunnat bära, omständigheter som förändrats.

Men ibland tänkter jag på er!

Nytt med gamla delar

Jag tillbringade tre timmar på golvet för att bygga en 6-föring i Lego.
Legos egna modell stod vid sidan, med specialdelar, ritning mm.
Det är en konst att kopiera när förutsättningarna är annorlunda.
Ofta är det så också i livet, vi ser något och vill gärna ha likadant. Men våra bitar är olika orginalet och vi har inte en ritning - men vi har en bild, ett mål.
Tvärtom blev det kanske bättre igår eftersom vi både kunde anpassa efter behoven, och samtidigt låta hjärnan skapa.

Det blev ingen kopia, men bättre. Inte vackrare, men mer användbart.

Bud 9&10 talar om avunden, att vilja ha/ta något från sin nästa - konkret.
Bättre att inspireras och skapa själv, och glädjas om jag själv kan inspirera min nästa.

Mitt liv har mina bitar, ofta nedstoppade som Lego i en enda röra - tänk vilka möjligheter!

Fångad i bilden

Herren är min herde god, mig skall inte fattas.

För mig har bilden av "den gode Herden" alltid försvårat, fördunklat, begränsat.
Så fort orden "herren är min Herde" är utsagda så är det klart, färdigt, punkt. Det är som min kurskamrat med rötterna i Åbo som började alla sina inlägg (oavsett ämne eller fråga) med "Luther sa:" - vilket utrymme lämnades att fortsätta efter det?

Jesus återvänder ofta till bilden av Herden (och hjorden, fast det pratar vi inte så ofta om) - varför?

Är det för att lärljungarna och folket inte förstod, att upprepningen är kunskapens moder, att det var något viktigt som skulle hamras in?

Gud har inte övergivit dig!
Du är en del av gemenskapen/folket som Gud slutit förbund med!

Men, ta ner alla bilder av den ariske Jesus med de Lambi-perfekta fåren. De flesta av oss är vilse, har fastnat i törnen, smitit ut genom de omöjligt små öppningarna i staketet, är mer grå än vita...

Ta ner bilderna och lyssna!

Saliga ovisshet

Joh 10:22-30

"Hur länge skall du hålla oss i ovisshet?"

"Jag har sagt er det, men ni tror det inte."

Att tro är att leva i ovisshet, så jag håller inte med fomuleringen i psalmen 259 "Saliga visshet, Jesus är min!" Jag är inte "viss". Visserligen finns det stunder i mitt liv då jag har haft nåden att få befinna mig på ett "förklaringsberg", stunder då bitarna faller på plats, insikter som når existensen - men visshet: Nej!

Den som måste veta, måste ha garantier, kräver objektiva bevis - den har stängt sig ut ut Guds rike, den blir vilsen i Guds närhet.

Kärleken kan aldrig bevisas, men den kan visa sig.
Tron kan aldrig bevisas, med den kan visa sig.
Gud kan aldrig bevisas, men Gud kan visa sig.

häxeri?

Vad gör vi i Guds namn - och vad gör vi inte?
Att genom svält och annat befria en flicka från onda andar är det att göra helt rätt eller helt fel?
Men att göra något mot dennes vilja, kan det någonsin vara rätt?
"Döm inte så blir ni inte dömda"...

Att dömma och hjälpa  är två helt olika saker, framförallt hur jag ser på mig själv och hur nära Gud står mig/på min sida.

Den mindre blir inte större av att jag dömmer.
Men jag ska alltid vara berörd att hjälpa, att stå vid min nästas sida även om alla dömmer henne.

förbundne

Ett fredsförbund (Hes 34:23-31) ska slutas.

Förbund, avtal, övrenskommelse, dela ...

Det är mycket lättare att prata om den andres skyldigheter än mina, att jag minsann inte gör något innan...
När jag tvivlar - är jag inte nöjd? Har Gud inte gjort det han har lovat?

Dåligt omdöme?

Jag fick en potentiell kyrkoherdeaspirant i luren igår som vill veta mer om Herrljunga.

Vad ska jag säga?
Vad ville han höra?
Vad är sant?

Har jag dåligt omdöme om jag lämnar ett för bra omdöme, eller ett för dåligt? Hur som helst så kan jag inte säga något annat än det som jag ser, så att inte finns pärmar/lådor/sidor som kommer som överraskningar sedan när man väl är på plats.

Är det någon som säger att det finns ett pastorat utan brister, utan problem - spring åt andra hållet!
Är det ett pastorat som är öppet med att det är svårt, att det finns problem - då kan man arbeta tillsammans!

Det sämsta omdömet är att lämna ett för bra omdöme! Då ger jag inte någon av parterna bäst möjlighet att arbeta tillsammans.

Finns det problem i Herrljunga? Ja - precis som i alla pastorat.
Är det värre i Herrljunga? Nej - men inte bättre eller sämre.
Kan jag rekommendera Herrljunga? Nej - just nu kan jag inte rekommendera någon att söka en tjänst som kyrkoherde i Svenska kyrkan - men jag är övertygad om att det finns många som kan göra ett väldigt bra jobb i en omöjlig uppgift!

Freak-kyrklig

Efter en dag i Jönköping så fanns helt plötsligt begreppet där: Freak-kyrklig.

Jag vet ännu inte hur man skulle definiera en "freakkyrklig" person, men känner att jag själv kan vara ganska nära på vissa sätt. Utifrån sett är jag ett "missfoster" genom att jag inte går in i mallen som är "given". Samtidigt är jag intresserad av kyrkan som kyrka, något nördig i detaljer.

Jag skulle själv vilja definiera det inom kyrkan och inte som någon som står utanför, det blir en för förutsägbar och negativ bild.

beroende

Tänk vad många människor jag är beroende av varje dag.
Min familj som jag inte kunde leva utan.
Busschauffören som tar mig hem nu på fredag eftermiddag.
De som fixade smörgåsarna jag inte hunnit beställa till dagens sammanträde.
De som städar utan att vara ivägen och som jag har så svårt att lära mig namnet på.
Kocken som lagade den goda lunchen.
och alla andra som ser till att det är el i ledningarna, vatten i kranen, en tidning att läsa, telefonsystem som kopplar osv

Jag är beroende av er - och jag hoppas att jag kan vara till någon nytta för er!

katolsk planering

Igår var jag på kurs i Lean och fick lära mig om katolsk planering: att förlåta allt som gick fel igår istället för att åtgärda det.
Inte helt rättvist, men värt att fundera över.

Gud förlåter - men vi borde lära oss något...

Felet kan inte bli ogjort - men jag har ett ansvar att det inte händer igen.

"Gå, och synda inte mer"

Psalm i staden

Jag stod vid torget och väntade förgäves på mitt lunchsällskap. När det var tid så började rådhusklockorna spela - en psalm.

Jag undrar hur många som visste att det var en psalm som ljöd över staden - från Rådhuset som huserar Tingsrätten.

Men jag undrade varför man valt psalm 512 - Det ringer till vila och veckan går ut - på en torsdag lunch. Det är väl som mycket annat i vår kristna "tradition" - att vi känner igen det emotionellt, som något fint - men har inte möjlighet att förstå det längre.

Men det är lite spännande: Carolikyrkans klocka markerar den världsliga tiden, medan Rådhuset spelar en psalm...

På andra sidan

Joh 21:1-14

Lärljungarna förstår inte - det känns som den vanligaste frasen i evangelierna. Lärljungarna kan inte, trots vad de fått se och höra, ändå se Kristus i Jesus. De är fortfarande begränsade till denna världen.

För allvarligt talat om jag skulle vara ute och lägga nät från en båt och en man från stranden skulle ropa "läg näten på andra sidan" så hade jag betvivlat hans förstånd - det är ju samma sjö på båda sidor av båten.

Men lärljungarna gjorde.

Att tro är att "slänga ut nätet på andra sidan" - inte på kunskaps och förståndssidan, utan på tillitens.

Nu ska jag ner i källaren och gå igenom min teologiska litteratur - jag ska bara spara det som får plats i en bokhylla. Resten hoppas jag kunna skicka vidare till "behövande".

Bara tolkning

Dag Sandahl skriver om tolkningen som blir självtillräcklig (min tolkning...)

Efter 15 år som präst - och proffstolkare får det mig att stanna till.
Hur många gånger kan vi vända på samma mynt? Är jakten på den "nya" tolkningen ett självändamål?

Stefan Eklund skrev i BT om att det tysta kyrkorummet talar mer...

Speglar tolkningen bara mig själv?
Speglar jag församlingen i predikan?
Blir orden bara bekräftelse på den egena eller gemensamma upplevelsen?
(I tre år fanns jag i en kyrka som enbart predikade "församling" - aldrig predikade till församlingen)

En spegel visar bara en kopia på något (ofta i anpassad belysning). I de bästa av stunder reflekterar spegeln till insikt, i de värsta till självtillräcklighet.

Allt kretsar för mig kring orden "för dig utgiven/utgjutet" vid nattvarden. Tron ligger i mina händer och jag behöver knåda den, tolka och arbeta med den - för den ska integreras i mitt liv, bli en dela av mitt liv. Utan "för dig" blir det dock bara teori, vackra och fromma ord som berättar och inte tilltalar.


http://bloggardag.blogspot.se/2012/04/dha.html

http://www.bt.se/ledare/stefan_eklund/stefan_eklund_chefredaktor/att-soka-ett-ovisst-mysterium(3216610).gm

Har besegrat

1 Joh 5:1-5

Tron besegrar världen. Men alltför ofta möter jag kristna som vill att deras tro ska styra världen, att låta deras önskemål ske i världen. Detta blir mer magiskt, då vår tro på Kristus ska användas till att styra världens gång, hälsa, lycka, rikedom etc.

Tron har besegrat världen - det innebär något annat, att buden inte är tunga. Tron avslöjar, förklarar, ger andra perspektiv. Det är själva tron som är segern - inte konsekvenserna som jag själv kan styra/se.

För mig är inte tron det "annorlund", utanförskap, bekräftelsen i grupp etc.
Tron är just så enkel - genom min tro på Gud som har uppstått i Kristus ser världen annorlunda ut, den är en besegrad jord som fortsätter kämpa men som aldrig kan vinna över mig.
Och jag behöver inte besegra, kämpa - jag behöver tro.

...deras ögon öppnades...

Annandag påsk har alltid varit en favorit - Vandringen

De är på väg bort från händelsernas centrum, på väg bort då de diskuterar det de sett och hört, på väg bort från det de inte kan förstå, på väg bort från det som inte riktigt får plats i förståndet, på väg bort från kvinnornas berättelse från graven.

Även när de fått kunskapen, förklaringen så ser de inte - det är först när brödet delas de når insikt, tro.

Annandag påsk är en underbar förening mellan kunskap och tro. Frågor som tas på allvar och möts med förklaring. Tro som väcks/växer ur ett brutet bröd.

Tro är inte "hocus pocus", tro behöver förklaringen idag, att få bitarna att falla på plats utifrån de frågor jag själv har. Men tron är inte enbart kunskap - det är en insikt som når en bortom all kunskap (men inte utan den).

Gärna ett brutet bröd - men först ett rejält samtal med frågor och svar.

Dagens utmaning: Vilka är mina frågor - jag som alltid gett andra svar?

Här och nu...

Graven är tom - här och nu.

Det är många som i kyrkor, lägergårdar och församlingshem har vandrat med bindel för ögonen för att följa stilla veckans händelser och möta den tomma graven. Blinda för denna världen för att leva sig in i det som hände då.

Trons utmaning är att se den tomma graven här och nu - med öppna ögon!

Gud är inte en gud för de döda, utan för de levande - inte bunden av historien, inte ett kvarlämnat testamente utan en verklighet idag. Han är sannerligen uppstånden!

Är detta mitt tema för framtiden: att se med öppna ögon, här, nu?!

Absens

Påskafton är teologiskt mer spännande än långfredag och påskdag: Det är en dag utan händelse, tom!

Det borde vara påskaftonen som är den tysta, avstängda dagen, vakuum-dagen. Den stora apati-dagen!
Påsknattsmässor har jag firat med dopförnyelse osv, men idag känns det avlägset - för ljuset har ju inte kommit ännu! Vi är fortfarande i mörkret. Julnattsmässan firas mitt i mörkret och ljuset kommer till oss i natten, i jesusbarnet - men påskaftonsnatten är ju bara mörk!

Men idag är vi inte där, idag är det tomt, dött... Snötäcket har dessutom tagit död på alla vårkänslor, så  idag låter jag Gud vara död... det är påskafton!

http://www.youtube.com/watch?v=vH9QECq9_Q8



men...

Tro och Vishet

1 Kor 2:1-10

Tron vilar inte på visheten, mänsklig vishet, utan på Guds kraft.
I grund och botten är tro inte ett teoretiskt system som jag väljer bland andra alternativ.
Likt kärleken drabbas vi av tro, den finns där oavsett vad intellektet säger, oavsett vad vänner och familj försöker överbevisa oss om. Tron är Guds gåva.

Men... "Visheten förkunnar vi för de andligt fullvuxna" Mysteriet kan vi komma närmare, allt mer förstå med vår egen tanke, allt mer låta den gripa hela min person.

Idag är det Långfredag - Guds kärlek som offrar sig.

Den insikten/tron drabbar oss när vi inser den - men vi behöver inte förstå den för att tro.

Men vi kan också allt mer ana mer av mysteriet, fördjupa insikten i mysteriet, växa i tro genom att Visheten når oss när vi kan se det som inte syns, höra det som inte sägs - Mysteriet.

Brutet

Kuvertbröd = Mitt, på Min assiett
Skivad formfranska = Alla lika, opersonligt
Limpa = odefenierat, massproducerat
Hönökaka = Förbrutet, ena halvan saknas från början
Thékaka = Slösande, egoistisk
Baguette = festlig men näringslös

Brytbröd - gjort för att delas, skapar gemenskap

Jag - en skriftlärd?

Det är lätt att sätta sig självpå den "goda" sidan. När Jesus varnar för de skriftlärda som äter änkorna ur husen så förfasas vi och tänker "usch" och målar upp våra meningsmotståndare "on the dark side".

Men...

Som präst är jag till viss del "skriftlärd", har position och tolkningsföreträde, har en självklar plats, har mitt ämbete och min lön osv.

Idag är det faktiskt skönt att inte vara "Kyrkoherden", högst upp, utan att just nu inte vara "skriftlärd".

Jag vet inte idag vilken min position/roll/ranking i kyrkan är - skönt!

(Mark 12: 38-40)

Ärliga frågor?

Många gånger har jag som präst fått frågor som inte söker ett svar. Det är frågor som ska visa mer om den som frågar än den som ska svara, och oftast att den som skulle svara blir svarslös.
Retoriska frågor har ett givet svar, men vad kallar vi motsatsen? Elaka?

Jesus mötte många frågor som enbart syftade till att sätta honom i en omöjlig sits, han skulle "snärjas".

Hur svarar Jesus när det inte finns en verklig fråga framför frågetecknet? (OBS! retorisk fråga, eftersom jag själv tror mig ha ett svar...) Han returnerade med en fråga som inte var retorsik, men som tydligt visar på två tydliga vägar - att det finns ett val, att svaret på Jesus fråga gör skillnad för individen.

Den retoriska frågan använder också Jesus, men inte för att snärja, utan jag upplever att han faktiskt vill veta vad svaret blir. Jesus vill verkligen få ett svar!

Just det, detta är en tanke om Mark 12:13-17 - på väg mot påsk

utkörd

Ur templet

Alla får plats men allt får inte plats.

Guds hus för bön  inte lön.

Mer fikon

Mika 7:1:

Ve mig!

Det är som när frukten plockats

och den sista vinskörden är över:

det finns inga druvor att äta,

inga färska fikon för min hunger.

 

Psalm 425:1

 

Tidens mått har fyllts till randen. Fikonträdetsdräkt är ny.
Snabb går skugagn över landen, himmelrikets sky

(L. Thunberg 1968)

 

 

Fikonspråk

Mark 11:12-14, 20-24 13:28-31 (+ http://sv.wikipedia.org/wiki/Fikonspr%C3%A5ket)

Fikonträdet följer med vid tre punkter från Intåg till Getsemane: Bär inte frukt - vissnar - exempel på att förstå att tiden är inne.
Det fanns ingen frukt! Jesus letar och letar, men "det var inte rätta tiden" för fikonen. Det är lätt att tycka att Jesus hade dålig koll på odlingssäsongen och inte borde leta nu.

Men sedan återkommer Jesus till fikonträdet - då vet han mycket väl när det är dags, när det knoppas.
Det hade ju varit bättre om jag vore förvarnad när dagen kommer, så att jag skulle hinna förbereda mig.
Men "nu" är Guds tid, inte imorgon, inte sedan. Idag är Guds dag, inte imorgon eller igår.

Fikonträdet vissnade - ett tecken på att det inte var redo. Pay attention!

Vad hittar Gud i mitt liv när han kommer? - Idag, nu...
Knoppas livet och talar om kärlek och himmel (sommar), eller är det mest massa löv och ingen frukt?

Gestaltning

"Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt" Filliperbrevet 2

Även jag är skapad till Guds avbild, en del av mig är också en gestaltning av Gud.
Men jämlik...?

Det är kanske det som är den yttersta frestelsen - att se sig som jämställd med Gud, att jag äger makten att bestämma, att äga allt.
I Eden ville vi människor ha mer, även det som inte var vårt.
Idag använder vi alltför ofta vår tro till att ge oss själva makt, att bestämma, att dömma.

Vågar jag avstå från den makt som ligger så nära?
Kan jag avstå från mina rättigheter?

Vad säger kärleken?

Ta eller ge?
Äga eller Avstå?
Tala eller lyssna?
Kräva eller avstå?