31 maj, 2012

Form vs Funktion

S Hawkins gillar Herrens bön! Eller rättare - han gillar formen, språket.

Med ny handbok på gång måste vi förhålla oss både till form och funktion.
Formen kan ha en funktion i sig, men lika gärna bli sin egen funktion. Gudstjänsten blir vacker, trevlig, fin, mysig... Då är det ofta många positiva ord efteråt, nöjda besökare.
Men fanns det deltagare som firat gudstjänst?

Gudstjänstens form och funktion motsäger inte varandra - om det inte är så att det ena sker på bekostnad av det andra.

Handboken löser inte detta, handboken gör det svårare - för med många val får formen större påverkan för att alla ska bli nöjda.

28 maj, 2012

Helgdag!

Annandag påsk firas idag! Det behöver inte längre vara rött i kalendern för att det ska vara gudstjänstdag.
Fördelen är att vi inte är bortresta.
Förresten - vilka flaggade för Mor och vilka för Pingst igår?
Kyrkans uppgift är att fira gudstjänst, minnas förbundet, hålla relationen vid liv.

27 maj, 2012

Inledningsord (Handboksförslag)

"Nu börjar vi"

I förslaget till ny kyrkohandbok finns det 17 förslag.
Vad är det vi inleder?
1 - "Du är här" (om Gud)
2 - Tillsammans - och Gud också!
3 - Nu (från familjegudstjänsten (min favorit i växelläsning med barnen)
4 - Vår längtan i fokus
5 - Treenighet i ny ordning (bär vi Guds ande, eller bär anden oss?)
6 - allt bärs av nåd (som är...)
7 - Gud är här. Vi möter varandra.
8 - Naturlyrik
9 - Något sker - och Gud är nära (eller för att Gud är med?)
10 - Gud är, löftet bär (konkret!)
11 - Gränslös Gud som "känner oss vid namn"
12 - Gud såg att det var gott - lått oss därför bekänna...
13 - Låt oss ge ord åt vår synd!
14 - Gud möter oss med nåd och välsignelse - när vi bekänner...
15 - Julotta
16 - Hör mitt rop, Långfredag
17 - Gör mig fri, Långfredag

Vilka väljer jag? 3, 10, 13

Veni sancte spiritus

Kärlek - relation - förälskelse

"Så levde de lyckliga i alla sina dagar" - så slutar en riktigt klassisk saga. Och jag undrar vad det betyder, jag funderar på om de gick omkring i ett ständigt kärleksrus, om det aldrig regnade, om princessan aldrig brände maten eller prinsen glömde fälla ner sittringen på toaletten.

Vad är att "leva lyckliga i alla sina dagar"?

Idag är det pingstdagen och i kyrkan vill vi så innerligt gärna att Apostlagärningar skulle slutat med dagens text, dvs med tillägget "och så levde de lyckliga i alla sina dagar"...

Men... Kärlek är mer än förälskelse, mer än ruset, mer än att inte uppleva problem.
Kärlek är relation, uthållighet, löfte, kamp (med sig själv när jag vill ha mitt på hela tiden), fördjupning och förändring när vi utvecklas.

Pingsten är Guds förnyelse av äktenskapslöftena. Gud vill fortfarande (trots allt) leva i en nära, inre, relation med människan. Åter tar Guds ande plats och gör levande - behöver inte sväva över vattnen i väntan på orden som ger liv.

För mig är pingst inte hänryckning - lika lite som jag förväntar mig att mitt äktenskap ska vara ett ständigt tillstånd av tonårsförälskelse (utan ångest naturligtvis, men är det då en tonårsförälskelse???).

Pingst är regnbågen (löftesbågen) som tar mark. Löftet som kan ses först när det är BÅDE sol och regn!

26 maj, 2012

Vad ska mina konfirmander tro?

I förslaget till handbok är varianten med fråga om konfirmanderna vill leva i den kristna tron tillsammans med församlingen och konfirmandernas "ja" - borta!

Jag som till alla konfirmander talat om vikten av att säga "Ja", att aktivt välja - precis som vid dopet - precis som vid vigseln! "Ja, jag vill!".

Nu blir det mer "Kul att ni kunde komma"... (väldigt överdrivet)

Jag skulle hellre vilja att vi förde in fler "Ja" i liturgin:

Vid begravningsgudstjänsten - där de anhöriga kan säga "Ja, vi vill överlämna vår älskade i Guds händer - och Ja, jag behöver också vara buren i dödens närhet"

Vid utdelandet av brödet och vinet: "Ja - för mig utgiven, Ja - för mig utgjutet"

"Ja - jag tror - hjälp min otro"

25 maj, 2012

förändrad över en natt, eller?

Jag skriver oftast på bussen på väg till jobbet. Idag såg min sida annorlunda ur i mobilen, anpassad - men ovan.

Så är hela livet, vi möter många gånger en ny och ovan verklighet, något förvirrade. Oavsett om det "var bättre förr" är förr inte längre nu.

Ingenting kan någonsin vara "perfekt" om det inte fungerar idag - och då är det antagligen inte perfekt imorgon.

Välkommen till en ny dag - en ny verklighet. Inte bättre, inte sämre - men ny!

24 maj, 2012

Vikten av uppmuntran

Igår fick jag feedback - och fick energi.
Jag vet att jag själv kan ha svårt att återkoppla positivt, antagligen har jag för höga förväntningar och tar "bra" som självklart.

Själv vill jag inte ha beröm för sådant man ska förvänta sig av mig, gärna ett tack, men inte beröm.

Den positiva känslan av att bli sedd är viktig, men inte de gånger jag genat eller fuskat utan att det märks.

Jag blir inte klok på mig själv. Jag ser att jag är ologisk, men...

Det är som med mat som vi alltid ska berömma "vad gott det är", för om vi inte säger det innebär det...

All mat är inte god (men trots det viktig och mättande) och allt jag gör i arbetet blir inte bra (men ändå viktigt).

Jag får se om jag får till det för egen del idag - och om jag kan uppmuntra en medarbetare.

21 maj, 2012

pneumatik

Det är fantastiskt med pneumatik. En liten motor bygger upp tryck som orkar det mesta.
Istället för allt på en gång byggs trycket upp.

På söndag är det Pingst. Anden, pneumatos, kommer åter in i människan för att ge liv, för att bygga upp trycket för att kunna förändra världen.

Den som inte tar emot Guds rike som ett barn - kan inte växa med Guds ande, kanalisera kraften i Guds kärlek och förlåtelse.

20 maj, 2012

Kyrkan som väntrum?

Den som sitter i ett väntrum har ett möte att passa, en avtalad tid och plats.
Väntan kan vara otålig, oviss, frustrerande, oändlig eller smärtsamt kort.

"Nu är Guds tid"

Nej, kyrkan är inte väntrummet. När jag är där så är det "nu", jag behöver aldrig vänta in Gud - däremot behöver jag vänta in mig själv, själv vara på plats helt och hållet.

Före gudstjäntsten upplevs kyrkan lätt som väntrum - en väntan på något annat som ska hända sedan. Vi pratar, förbereder, tittar på klockan etc. Ja, vi väntar på vår gemensamma gudstjänst, men mötet med Gud behöver vi inte vänta på - eller rättare sagt: om jag väntar på Gud kanske Gud aldrig dyker upp...

I dagarna mellan Kristi Himmelsfärds dag och Pingst är Gud lika närvarande som alltid, men dagarna och tema ger mig möjlighet att fundera över närvaro, om mötet.

Det finns en väntan som vi trots allt lever i (eller en förväntan):

Den dagen skall det inte längre finnas någon kyla eller frost. Det skall vara en ständig dag — Herren vet när den kommer — och ingen växling mellan dag och natt, utan när kvällen kommer skall det vara ljust. (Sakarja 14:6)

Nu är Guds tid - även sedan, i himmelen...

19 maj, 2012

En hälsning betyder så mycket

Ett meddelande i mobilsvar - en kyrkoherde som hörde av sig till prästen utanför församlinsgtjänst, för att säga att jag gärna fick höra av mig - för det finns gudstjänster att leda, mässor att fira.

Ord betyder mycket!

Jag har funderat mycket på när/hur jag ska hitta vägen till att vara präst, att leda gudstjänst. En vän är diakon, men i samhällstjänst - och utan kontakt med stift och många gånger också församling. Präst/diakon är idag mer en anställning än en vigning - för det är så vi  hanterar det i vardagen.

Är kallelsen att vara anställd?
Kan biskopens ledning enbart fungera om jag får en löneutbetalning från kyrklig arbetsgivare?

Idag kan jag delta i gudstjänsten - precis som alla andra, oavsett kyrkotillhörighet.
Men jag kan inte leda en gudstjänst - det kan jag inte välja själv, för det krävs det en kyrkoherde som kallar till tjänst, som låter mig leda hjorden en timme under söndagen och förhoppningsvis ge hopp, kraft och riktning för den fortsatta vandringen.

Jag ska svara - inte bara den uppringande, men alla kyrkoherdar i närheten att jag är redo att tjänstgöra.
Jag har blivit kallad till ämbete - nu behöver jag (yttre) kallelse för att utöva det.

18 maj, 2012

10 dagar

Jag har alltid fascinerats av tiden mellan Kristi Himmelsfärds dag och Pingst.
10 dagar av frånvaro - på samma sätt som väntan från långfredag till påskdag.

Tomhet - vakum - avsaknad - frånvaro etc

Varför detta uppehåll?

När Gud väl kommit i Kristus - varför säga: Vänta lite så kommer Hjälparen. Vänta lite...

Vad blir bättre av att vänta? Jo, att det inte ersätter det som inte längre finns - att det som kommer är något i sig själv. Anden kommer inte för att ersätta Kristus, Anden kommer för att Gud ska leva i mig.

10 dagar för att inse det.

17 maj, 2012

Hjärtat

När jag nattade ett av barnen kände jag hans hjärtas snabba slag och fick en stund av existentiell insikt - att miraklet är STORT att hjärtat fortsätter slå, att barnet vaknar till en ny dag.

Lika obegripligt blir det att detta hjärta en dag ska sluta slå... att något kan vara starkare. Att hjärtats godhet hela tiden utmanas av det som stänger av, slår, trycker ner...

I nästa sekund inser jag NÅDENS storhet - att även detta mörker kan övervinnas, överskridas. Förlåtelse, upprättelse, uppståndelse.

5 sekunder på sängkanten och teologin är hel.

14 maj, 2012

beskuen & kapad

Vi planterade 30 m Ligusterhäck igår. Det var ståtliga plantor på upp till 140 cm. När de var nere i jorden kändes det klart - men då skulle seckatören fram och kvar står nu 20 cm vingklippta pinnar och det känns långt till den färdiga häcken.

Men om rötterna ska utvecklas och grenarna bli fler finns det ingen annan väg...

11 maj, 2012

Vad är "fint väder?

Tre dagar och regnmätaren är full!
Tänk vad bra för häckplantorna som ska planteras, för utsädet som börjar växa, för grönskan som blivt mustigare och djupare.

Idag är regnet dåligt, möjligtvis med undantag av sommartorkans eldförbud och när det faller lite lagom före jul - som snö.

Idag är det kanske bara lanbrukare och växtodlare som förmår tacka Gud för regnet, eller från djupet av hjärtat be om regn.

Guds skapelse är sol OCH regn, vind OCH stillhet.
Kärlek är hopp OCH förtvivlan, närhet OCH distans.

Det handlar om att ta emot - och inte låta det "ta emot".

10 maj, 2012

100%

Jag har aldrig släppt Lars definition av församling: Vi är 100% - alla är med.
För mig gäller det gudstjänsten, det är vi som är där, just då som firar gudstjänst med varandra, med änglar, med alla heliga.
Ingen utanför, ej medräknad.

Vi - här - nu!

Med oss i omsorg, förbön och kärlek finns alla "andra".  Vi firar gudstjänst i församlingen - men vi är inte församlingen.
Låt oss sluta med all kyrklig statistik om den inte säger 100%.  Annars räknar vi de frånvarande, annars är vi inte här, nu.

09 maj, 2012

Gudstjänst för mig - av mig

Gudstänsten gnager i mig. Varför? kommer jag inte runt. I det kyrkliga centrumet är det den fullsatta kyrkan som oftast är målet - dagens 100%. Men de som fysiskt inte får plats? (för att inte tala om de som inte får plats av alla andra anledningar...) Varför ska just jag gå om inte hela församlingen får plats?

Jag kan inte få till att gudstjänsten utgår från individen, mig själv, min ram, mitt tyckande, min sociala gemenskap, min musikstil, mina tider. Gudstjänsten är till FÖR människor, men formas av människor.

Jag vill vare sig gå till "min" kyrka av plikt för att fylla min plats, och inte heller välja och vraka ur predikoturernas flora.

Det är som präst jag känner mig hemma i gudstjänsten, vare sig jag vill eller inte. Men inte specialgudstjänster, happenings osv, utan den alldeles vanliga gudstjänsten I församlingen, där vi möts just nu för nåd och nattvard i kampen att komma närmare himmelriket här och där.

08 maj, 2012

Delaktig eller deltagare

Igår var jag på årets största match i Borås: Elfsborg - IFK. Fullsatt! Förväntan!
I söndags konfirmation i Sandhults kyrka: Fullsatt! Förväntan!

Men jag blev inte delaktig - vare sig på Borås arena eller i Sandhults kyrka. "Felet" är mitt, för mig gällde det inte liv eller död, jag deltog lite lagom. I kyrkan kunde jag alla psalmer och sjöng med och på arenan hejade jag på rätt lag och kunde namnen på alla spelarna... men...

Det fanns ett avstånd. För mig skapas avståndet av massan, jag når inte till delaktigheten, jag blir åskådare.

Vad krävs för att det ska vara på liv och död för mig? Vad krävs för att fånga min hela uppmärksamhet? Är det möjligt - eller är jag för alltid hänvisad till långsidans sittplats?
Intresserad, kunnig, analyserande, värderande - men delaktig?

07 maj, 2012

I bänken

Det är nyttigt att byta perspektiv. Igår var jag på konfirmation och funderar nu på:

Psalmsång. Vilka psalmer är allmänt kända idag? Och varför ska man sjunga med?

Är förkunnelsen i nivå med Bibel för barn, att vi ska förstå bara vi läser t y d l i g t, dvd förståelse och tolkning ligger i själva texten.

Varför fungerar aldrig mikrofonerna?

Vilka är "vi" i kyrkan? Personal, förtroendevalda, aktiva - men majoriteten betraktas som "utanför" eftersom de alltid ska bjudas in...

06 maj, 2012

Växa i eller ur?

Tro som ändligt eller oändligt?

Att växa i tro blir en tävling om tron är ändlig, om vi sätter gränser för den, begränsar den.

Att växa i tro när den är oändlig omöjliggör jämförelserna. Den oändliga tron kan jag bejaka och tron bejakar mig, den får jag vila i (som i universum) i insikten i att ajg aldrig kan förstå, aldrig kan förklara, aldrig kan bli expert på - men jag kan tro.

Idag är det konfirmation - och se! Dopklänningen räcker ungdomarna till fotknölarna, de snubblar ibland i de ovana kläderna - men de kan gå själva!
Förväntas vi sedan fortsätta utvecklingen för att som "vuxen" ha dopklänningen som den stärkta skjortan till den mörka kostymen som kyrkvärden bär? Eller att so växa i den att den tillslut har krympt samman till ett litet band runt halsen - som kikar fram som ett litet frimärke ur skjortan?

Du är myndig i tron - det är konfirmation. Jag bekräftar mitt dop, och jag får göra det!

04 maj, 2012

Om Gud

Efter att ha rensat i biblioteket så tog jag fram "Om Gud" av Jonas Gardell.
Det är inte den spännande teologin som drar, inte djupet i tolkningen, inte kopplingen till en fromhet eller tradition.
Gardell sammanfattar i boken i princip hela min teol.kand.
Nu kan det verka som att jag inte läst något alls för min examen - men det är kärnan, förhållningssättet jag tänker på.
Gardell ger plats både för den intellektuella reflektionen och trons tillit.
Det handlar inte om antingen eller, utan om både ock.

På söndag ska jag på konfirmation och ett gäng 15-åringar där många skulle behövt Om Gud som lärobok istället för den kyrkliga indoktrineringen som sällan tar intellektet på allvar.

Simon får boken - med rådet att inte läsa den innan han börjar ifrågasätta schablonbilden av kristen tro...

03 maj, 2012

påverka

Att läsa Dag Sandahl är som bröllopet i Kana - ömsom vin, ömsom vatten...
Efter att ha läst om påverka innifrån eller utifrån dundrar jag över mitt eget val.
Har jag gjort det enkelt för mig genom att inte vara med och påverka?
Kan jag påverka? Som kyrkoherde hade jag redskapen men upplevde ofta att möjligheten att påverka var mindre! Jag kunde förändra, besluta - men påverka?
Vissa frågor som jag såg som viktiga för församlingslivet ändrades dagen efter jag slutade. Jag kunde besluta, men förmådde/kunde inte påverka.
Hur vill jag att det ska vara i kyrkan? Är det en relevant fråga när det finns en klar (men otydlig) majoritet om kyrkans liv och verksamhet.
För mig är inte verksamheten viktig - den förändras hela tiden och är inte värd att kämpa för eller emot - men gudstjänsten och identiteten! Dag S och jag verkar överens om VAD som är viktigt. Att vi sedan bränner olika om hur är en annan sak och mindre viktig.
Vad är det som definierar Svenska kyrkan idag?
Vad är "heligt" och självklart? Är vi på väg mot en moralisk troendegemenskap?
Kan jag påverka?
Ska jag påverka?
Vill jag påverka?
Orkar jag påverka och slåss mot väderkvarnarna?

02 maj, 2012

öppna dörrar

Sol och vår lurar fram det sociala, vi pratat och möts igen efter vintern.
Som växterna behöver vi ljus och värme för att växa, komma upp ur jordens instängdhet och mörker.
Det är lättare att mötas ute, då skillnaderna inte syns och vi har något att prata om.

01 maj, 2012

Död eller levande

1 Maj!

Tåget går - eller har tåget gått?

1:a majtåget känns som dagens tältmöten - ett minne av det som varit och en dröm om att det ska bli som "fordom". Vokabuläret är detsamma, deltagarna desamma - men alltmer ensamma.

I grunden kämpar S&V idag mot ett samhälle de själva byggt upp, dragit gränserna för. Visst kan de klaga på detaljer - men grunden har de själva lagt!
I grunden kämpar frikyrkligheten mot den kyrkostruktur de själva byggt upp. Visst kan man längta efter väckelse, men det är fullt runt borden, så var får de "väckta" plats?

Det är som att vara förälder till tonåringar - de tvingas lyssna till föräldrarnas prat och erfarenheter från en historisk tid - men barnen gör som den själva vill efter dagens förutsättningar (tack och lov).

1:a maj känns för mig som att tala om hur det "borde vara" - fast det verkar som att ingen vill att det ska bli så - vi är nöjda!

Vem ska jag övertyga?

"...låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi.."

Förståelse som kommer efter handling?
Förståelse som kommer efter handling!

Att växa i tro är veckans överskrift. Att växa i tro som vi växer i kläderna.
Att det yttre och inre är balanserade, kunskapen och kraften.

Jag förstår när jag ser att tron finns i mina egna handlingar, när jag kan "cykla".