Närvarande frånvaro II

"Varför kommer de inte när vi ringer?"

Stillsam funderar i sin blogg över denna fråga som ringer i våra öron i takt med kyrkklockans klämtande före våra gudstjänster.

Förresten, har du tänkt på att vi brukar säga ungefär: "så låter vi klockorna ringa in vår gudstjänst" när alla är på plats.

Klockringningen har blivit ett liturgiskt moment.
I Svenska kyrkan verkar det som att klockringningen när gudstjänsten startar har fått en liknande funktion. Den ringer inte längre för att samla församlingen, utan talar istället om för de som rent fysiskt befinner sig utanför kyrkan att nu börjar vi som befinner oss inne i kyrkan.

När klockan ringer ser vi oss omkring i bänkarna för att se hur många vi är - och framförallt ser vi de tomma bänkarna.

De flesta av våra kyrkor är byggda av det förmoderna enhetssamhället - för att hela bygden skulle få plats. När det var kyrkplikt så fungerade det nog rent praktiskt, om vi nu strunatar i att reflektera över vad som skedde inne i människorna när man var dittvingad.

Kyrkorna står kvar och en handfull gånger per år fylls de av skolbarn, julotta, musikgudstjänster eller vigslar. Däremellan tar de tomma platserna en enorm plats i församlingens liv.

Behöver vi lämna enhetssamhället bakom oss, så måste vi också lämna bilden av den ständigt fyllda kyrkan till historien.

(Det viktiga kan aldrig vara en fylld kyrka. I en av de församlingar där jag arbetar skulle det behövas 14 gudstjänster per söndag om alla kyrkotillhöriga rent fysikst skulle få plats, 17 om även de ej kyrkotillhöriga råkade komma. Men vi är nöjda om kyrkan är fylld - det räcker för oss i personalen, kyrkvärdar och förtroendevalda. 100% av platserna är tillräckligt, inte 100% av församlingen.)

Hur många av oss har alltid alla platser i bilen fyllda när vi åker? Hur många platser vid det stora matsalsbordet i finrummet är fyllda en vanlig vardagskväll? Hur ofta använder vi den fina servisen?

Vad jämför vi gudstjänsten med? När är det bra? Kan det någonsin bli tillräckligt?

Varför tar de tomma platserna vår energi?