Den närvarande frånvaron väljer vi hur vi förhåller oss till.
Jag vill se den positiva delen!
Det lämnade enhetssamhället vill jag inte tilbaka till. Däremot vill jag fortfarande att Svenska kyrkan ser hela befolkningen som mottagare, men som mottagande subjekt istället för objekt.
Jag vill att vi ser på varje människa med en längtan att få dela liv, att leva livet gemensamt, att förstå att "jag ska taga vara på min broder". Vi kan inte nöja oss med mindre än 100% i den målsättningen.
Jag vill att vi i Svenska kyrkan ska använda alla resurser för att de som lever och verkar i församlingen lever ett gott liv. Alla!
Detta kan vi göra utan att deltagandet i våra olika verksamheter ökar, att statistiken vänder uppåt. Jag talar om det som är en kvalitet vars resultat vi sällan kan se och mäta. Låt oss sträva istället för att mäta!
Jag vill att vi i gudstjänsterna ser de som deltar. Ser de som viktiga delar i Guds rike - även om det inte var så de tänkte på sig själva när de kom. Vi är här. Just nu är du en del av ett helt unikt vi som även inkluderar Gud!
De tomma platserna får vi fylla med omsorg i förbönen, med varma tankar, med en förväntan. Vi får påminna oss att de tomma platserna inte är enbart för våra vänner, de som vi redan känner. De tomma platserna får hjälpa oss att se längre än oss själva, att se hela världen. Att till och med kunna se de tidigare generationernas lärdom och tro i de tomma platserna.
Men den viktigaste närvarande frånvaron är alltid Gud. Även om vi inte kan se Gud, om tvilet bråkar med oss så är Gud närvarande även i denna frånvaro.
(Har vi en konkret bild av Gud som bara kan vara på en plats i taget, så kan vi ju alltid glädja oss åt att om Gud verkar frånvarande så kanske Gud har lite annat att göra, andra som behöver Guds närvarande närvaro.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar