21 mars, 2010

Varför familjegudstjänst på JMB?

JMB, dvs Jungfru Marie Bebådelsedag...

Idag är det familjegudstjänst - varför?

Många gånger firar vi med barnen för att det handlar om barn, bara sådär. När jag arbetat med texten känns barnperspektivet minnst av allt närvarande - mer än att Maria blir gravid, vilket 40 veckor senare är Jesu födelse.

Idag är det en vuxen insikt i hur barn blir till. Maria är inte oskuldsfull, hur oskuld hon än är så vet hon hur barnen blir till, vad som sker vid befruktning, det sexuella mellan man och kvinna. Maria VET att hon inte kan bli mor, liksom Sara på sin tid. Gud handlar bortom vår vetskap!

Barnen behöver vi inte predika detta för - de vet...

Istället för familje-/barngudstjänster kanske det vore bättre att vi tydligt hade gudstjänster där barnen inte "behövde" vara med, där vi vuxna får slita med brottningen mellan att tro och att veta, att utmana de begränsningar som vi ger vår tilltro till vårt förstånd, att prata så i klartext som vi kan.

Hoppas inga barn kommer till familjegudstjänsten - för de vuxnas skull.

16 mars, 2010

Lagar och förordningar

Människans uppdrag från skapelsen (med den enda begränsningen i att inte äta från ett visst träd) behövde senast utvecklas till 10 budord, som i sin tur utvecklades till mängder av bud innan 5 Mosebok nått sitt slut. Något enkelt blir med tiden allt mer komplicerat med nya förutsättningar, frestelser osv.

Så sitter jag idag med en "att måste göra-lista" som växer snabbare än jag hinner beta av det som fanns när jag började.

Avtal, regler, bestämmelser, ordningar, reglementen, analyser, instruktioner, pastoraler, rapporteringar...

Var och en förstår jag dom, ser vikten i att vi anstränger oss för att inte sätta de minsta sist, utsätta någon för fara, visa hur vi använder pengarna, hur vi använt det uppdrag vi fått osv.

Det är mängden som tröttar, sisyfosarbetet i att aldrig bli klar.

Runt mig finns det alltid någon som jag prioriterar - och många jag väljer att inte prioritera. Vissa får snabba svar och andra inte alls.

11 mars, 2010

Mönster

När man ser ett mönster kan man reagera på olika sätt -

Jaha
- lite lätt förvånad och en aning skeptisk

Nähä
- det var inte vad man väntat sig, det verkar strida mot det tidigare

Va?
- man tvivlar på vad man hör och det behövs mer bevis

Det här var nytt
- underförstått är det gamla rätt och ny kunskap måste vinna över det gamla innan man gör det till sanning

Det visste jag väl
- man vill ge sken av att man redan visste det man inte förstod, det man inte såg

Wow
- Överväldigad, känslosamt, svårt att helt ta in, imponerad

Aha
- mönstret ger en insikt som tar sin plats i tidigare kunskap och erfarenhet

Det finns säkert flera sätt att reagera. Men just nu befinner jag mig i ett "aha-läge.

08 mars, 2010

På väg

Guds folk bor i tält. Alltid på väg. Riktning.

Just nu rör sig mina tankar om hur tydlig jag bör vara i min bild, i min vision, i mina mål - utan att utestänga, avgränsa, begränsa, stänga inne...

Vi måste öva oss på tydligheten, och kanske mer i att ta emot den än att ge den.

Det går aldrig att vandra tillsammans med någon som inte vill flytta på sig.

Det går aldrig att leda någon som är rädd för förändring.

Jag är övertygad om att GUD "bor" i framtiden, närvarande i nuet, som den som är, men alltid riktad mot framtiden. Den som söker Gud i det förflutna lever med en minnesbild än i en relation.

04 mars, 2010

Kravmärkt

I matvaruaffärerna spanar vi miljömedvetna efter "krav-märkt". För oss är det viktigt att varorna produceras och hanteras med högre krav än de andra varorna, vi är villiga att betala lite mer för att det ska gå "rätt till".
Producenter har ett krav-ansvar, eller mer positivt uttryckt en hög förväntan.

I kyrkans värld har vi samma slags förväntnignar på oss, förväntningar att det vi som kyrka gör, som vi anställda och förtroendevalda gör ska vara lite mer när det gäller kvalitet. Vi förväntas förvalta vårt pund.

Fördelen med matens krav-märke är att det finns tydliga regler som man ska motsvara, för oss i kyrkan blir det lätt gränslösa förväntningar.

Vad ska vi förvänta oss av en krav-märkt församling, en krav-märkt anställd, en krav-märkt förtroendevald. Mer och bättre är alltid lätt att kräva - men vi behöver fundera över vad som är tillräckligt och bra.

Idag tyngs alltför många av orimliga krav, och andra lever kravlöst.

Vad är tillräckligt? Vad är bra/gott nog?

03 mars, 2010

Åh, Herregud - svt 1

Jonas Gardell är det många i kyrkorna som har åsikter om - både om hans person och om hans teologi. Igår började den nya TV-serien, i kända hjulspår för den som läst hans båda böcker om Gud och Jesus.

Gardell sätter fingret på en punkt som vi sällan berör - Gudsbilden. I kristenheten är vå så pass kristocentriska att vi lätt glömmer bort att Jesus är en del av treenigheten, inte hela bilden av GUD.

Den andra delen är att påminna oss om att tron på GUD är något annat än de bilder och teorier om Gud som vi har, lär oss, förhåller oss till. En cancersjuk kvinna berättade att hon bestämt sig för att Gud inte fanns - eftersom Gud hade gjort henne sjuk. Jag kan förstå hennes känsla - men det brister i logiken när orden når dit.

Gardell kommer troligen inte att tillföra något nytt i teologin - det har han inte gjort i sina böcker. Man han kommer att tillföra mycket genom sin utgångspunkt, sin grundhållning. Gardell kommer att säga mycket av det vi i kyrkorna borde ha pratat om för 100 år sedan - då kunskapen fanns, men inte modet att utmana "barnatron".

"Go Jonas"