Snart har det gått ett år sedan jag slutade tjänsten som kyrkoherde i Herrljunga.
Vägen till att hitta en ny väg att vara präst i Svenska kyrkan tar ständigt små steg framåt.
Att nu ganska regelbundet varit vikarie ger erfarenheten att det går bra att kombinera civilt arbete med gudstjänster. Att dagligen skriva på blogg ger erfarenheter av ett slags relation med en församling.
Det som är svårt är "vardagsverksamheten", den interna planeringen, administration osv.
Frågan är om det är den verksamheten som är kärnan, eller om det är en överbyggnad som kommer att saknas av ett fåtal den dagen då vår kyrka inte längre har råd att bemanna mer än någon enstaka tjänst på det lokala planet.
Nu svävar jag iväg från det jag tänkte skriva, nämligen att vi diakoner och präster som inte har en "hel" tjänst i församlingen ges en 1%-ig tjänst i den församling där man bor. Inte först och främst för lönens skull, utan för att skapa ett formellt band till kyrkan och ett åtagande att kunna tas i anspråk när kyrkan behöver oss.
Jag vet att det finns lediga prästgjänster, men vår kyrka har slutat att sända oss i vigningsrjänsten där vi behövs bäst, nu är det mer komplicerat med make/maka som arbetar och andra personliga åtaganden. Men jag ser att vi behöver hitta en form att verka i både om man har ett civilt arbete, om man blivit "utköpt", om man inte kan arbeta av hälsoskäl eller om man är pensionär.
Går det att hitta ett nytt "kontrakt" för vigningen utifrån dagens förutsättningar?
Jag vill detta! Jag ser att det är en möjlighet att skapa nya perspektiv på vigningsrjänsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar