Vilka är "vi"?

Avgränsningar är viktiga för oss människor.

Så måste det väl vara eftersom vi hela tiden delar in oss, avskärmar oss, definierar oss osv.

Vi vill stå på rätt sida.
På den goda sidan.
På Guds sida.
På den segrande sidan.
På solsidan...

Genom att vara med i en grupp talar vi om att vi gör rätt, vi kämpar mot ngt, vi, vi, vi.

Rowan Williams har sagt/skrivit något som ungefär är: Sätter vi upp en gräns så ser vi ofta att Kristus är på andra sidan.

Vilka gränser sätter jag upp? Är det gränser för mig eller mot min nästa. Är det gränser som skyddar eller bevarar? Är det gränser där Kristus kan hamna på andra sidan?

Gränsen blir lätt en gemensam form av egoism.

För mig överskrider tron alltid gränser, av makt, av död, av utanförskap, av gemenskap, av min egen synd och skuld, av oförsonlighet, av lagiskhet.

Jag vill inte vara med där "vi-känslan" stänger ute.