Jag korstecknar mig själv enbart efter att jag tagit emot nattvarden. Att jag gör det där kan jag inte riktigt förklara, inte heller varför jag inte gör det vid andra tillfällen.
Men jag kan när som helst känna korset på min panna från askonsdagen.
Den första gången i Heliga Trefaldighets kyrka är en vattendelare i mitt trosliv. Efter det bär jag alltid askonsdagskorset med mig.
I de församlingar jag tjänstgjort har jag tagit med mig seden - och jag har förstått att det är fler än jag som fortsätter att bära korset, fast osynligt, med sig i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar