Det är svårt att låta bli rubriken efter beskedet att begravningen av en av ett tiotal väntande avlidna (hur nu en avliden kan vänta) har begravts på "traditionellt sätt".
Väntan på en lagändring att tillåta frystorkning är nu över. Men frågan är hur länge staten kan hålla ihop formerna för det som sker med kroppen efter döden. Valfriheten och det personliga är nog snart starkare och det blir som det blir.
Symboler är inte längre gemensamma utan unika. Döden är privat och inte en del av ett socialt sammanhang. Det är inget att moralisera över, utan något att förhålla sig till.
Jag känner med de anhöriga - för att de fått vänta tio år. Jag tror inte att hur vi begravs har någon betydelse för saligheten.
Vila i frid - till slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar