Ett förlorat språk

Vi satt och tittade på På spåret igår kväll och Eva Dahlgren sjön Kjell Höglunds Genesarets sjö.

Rötterna blir starka när det blåser
luften blir friskare när åskan går
det blåser på Genesarets Sjö
och likaså på Galleri Bleue

En vacker låt - men hur många förstår idag språket att det just är Genesarets sjö som omnämns?

Hur många förstår kopplingen till att Jesus stillar stormen. En existentiell resa för lärljungarna som var livrädda och inte kunde förstå att Jesus kunde sova. "Varför är ni rädda, ni trossvaga?"

Sången får ytterligare en botten som går djupare än minglandet på Galleri Bleue.

Är det kvällens Melodifestival som är vår gemensamma värdegrund idag? Vad heter bidragen?

Skyline?
Burning flags - känns väl sådär att luta sitt liv emot.
Paris, även om det är en gammal sångarbroder som skrivit och sjunger är det den existentiella frågan om brusten kärlek som Andreas/Jay-Jay brukar skriva om.
Gosa ...
Vi kommer aldrig att förlora - inget existentiellt, snarare tvärt om.
Heartbreak hotell - se Paris
Porslin - se Paris
We´re still Kids - se Vi kommer aldrig att förlora...

Det vi får hjälp med är ord som bekräftar när relationen tar slut. Är det allt?

En gemensam referensram efter den bibliska berättelsen - vad blir det? Vad bygger vi vår gemensamma reflektion på? Vår värdegrund?

Jag har med mig de bibliska berättelserna - jag fick ett annat djup när Eva D sjöng.
Hur många andra kunde höra undertexten?

Tack Kjell för den texten, och för ett antal andra som givit mig djup, ex Lugnare vatten som jag sjungit många gånger från Kantarellboken.