Sonen talar om problemet med att spela innebandy "det betyder ju att någon måste förlora".
Tävlingsinstinkten är olika stark hos oss, och i dagens samhälle något som vi eftersträvar.
Det gemensamma är inte viktigast, utan det är konkurrensen som ska vara drivkraften.
Jag märker på mig själv att jag i 20-årsåldern mentalt klassar alla tävlingar som lek. Det är viktigt att delta, att göra sitt bästa, att utvecklas - men det har ingen betydelse för själva livet hur utgången blir.
Det är spännande att se samma sak hos sin son.
Han har en drivkraft i att övervinna mål - men inte om det handlar om att övervinna andra.
Det är alltid enklast att mäga sin utveckling i relation till andra, särskilt när man vinner. Jag är bättre än... men frågan är om jag är bra i livets mening.
Paulus använder sporttermer för att berätta om tron, om kampen som inte gör sig själv. Men när det gäller livet och tron får kampen aldrig gå över en annan människas liv. Det är alltid bara mot sig själv jag kämpar - och det är fullt tillräckligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar