Under två år arbetade jag med kyrkans statistik, bland annat genom att sända 1 106 brev till landets kyrkoherdar.
Efter nästa årsskifte är det hälften så många pastorat, och det lär inte bli fler inom överskådlig framtid.
Vi närmar oss ett läge där kontrakten är överspelade, eller snarare så att pastoraten fyller samma funktion som dagens kontrakt (knappt någon mer än ett antal sammanträdesdagar extra för prosten som sedan får samma info på kyrkoherdedagarna).
Frågan om kyrkoherdens roll lär inte bli enklare. Enligt dagens nätversion av Kyrkans tidning ger större pastorat möjlighet att anställa fler administratörer så att kyrkoherden kan leda.
Jag kan se en vinst - och det är att vi blir fler präster i församlingstjänst. Att vara kyrkoherde är idag något annat.
Vi måste ta ansvar för helheten, och då fungerar det ibland inte alls med lokalt ansvar för begravningsverksamhet, personal- och fastighetsfrågor etc. Vi kan inte tillåta oss att slarva bort kapital och förtroende.
Men vi behöver också släppa taget om den gigantiska verksamhetsmaskinen som växt fram under 50 år. Den har inget egenvärde.
Idag går ohemult mycket tid åt att förbereda alltför mycket verksamhet som når ett fåtal.
Jag förstår nu de gammalkyrkliga som såg församlingshemmen som ett fördärv, en riktning bort från gudstjänsten.
Det som är kyrkans grundläggande uppgift gör vi faktiskt bra - det är sådant vi inte måste göra som äter oss ur ur huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar