Avgång

Påvens avgång ger många tankar. En del kring mitt eget beslut att inte fortsätta som kyrkoherde, då jag känner igen mig själv i orden. Att inge orka, att inte räcka till.

Kyrkan är full av föregångare som alltid ha orkat, allt stått kvar. Det finns kapitel om oss som klivit åt sidan - men det var inte för att hamna i det kapitlet vi tog uppdraget.

Trons värld har svårt att förhålla sig till mänskliga begränsningar. Även i kyrkan är det vinnaren som skriver historia.

Men. Men avgång betyder också att resan börjar mot något nytt i det enskilda livet.
En ny färd, nya uppdrag.
Det bor en människa i Påven. Hans kallelse som människa finns kvar. Kyrkan är större än individen, men frågan är om vi någonsin ska låta henne bli viktigare än det enskilda människolivet.
Krävande tjänster blir lätt kvävande tjänster utan livsluft/livsluft.