Fortsatta tankar om våra kyrkklockor, och för vem de ringer.
I varje kyrka finns en särskild ordning för när det ska ringas, och kanske varför.
Idag är riktningen mest liturgisk. Det är få som lyssnar till riktningen en timme före gudstjänst och då börjar göra sig iordning för att gå till kyrkan.
Prästaringningen en kvart före gudstjänst fungerade när prästen bodde i prästgården bredvid kyrkan.
Sammanringningen före det att gudstjästen inleds, för att få om folket från kyrkbacken är idag en del av gudstjänsten, ofta inskriven i gudstjänstordningen.
Vem lyssnar? Varför?
På klockan finns en bibel- eller psalmvers som ska eka ur över bygden med varje slag. Kalla till gudstjänst. Ringa samman hjorden.
Varje klockslag är en förkunnelse. Idag ofta reducerad till en tradition utan innehåll.
Vi behöver nyöversätta klockornas språk. Vi behöver veta varför det ringer, och kanske våga ompröva traditioner för att budskapet ska nå ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar