Det finns tillfällen då jag känner att mitt civilkurage brister. Jag är feg.
När en aktiv person i en församling sitter med Frälsarkransen runt handleden säger att det är tur att det flyttar in "riktigt folk" i husen, så att inte "socialfall" kommer in.
Vad finns det att säga?
Att den kristna tron är mer än musikgudstjänster och samkväm?
Att den barmhärtige samarien faktiskt kan lära oss något?
Hur ska jag våga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar