10 januari, 2013

Konst med förhinder alt konst som förhindrar

Jag hade inte tänkt titta på Konstkuppen igår, men jag hamnade framför andra halvan av programet.

Eftersom jag sett själva bilden tidigare så var ju inte det någon överraskning, inte heller domprostens försiktiga kommentarer eller kyrkorådets beslut.

Men varför?

Varför gestalta en altartavla för vigslar med syndafallet?

Varför?

Att tala (som Gårdfelt) om altartavlan som en bild av himmelriket känns motsägelsefullt. Syndafallet innebär ju att människan utestängs från Eden. Symboliskt blir ju att paret vandrar ut från kyrkan till ett liv i utanförskap. Det är ju raka motsatsen mot vad Elisabet Olsson Wallin vill uppnå. Hon vill inkludering men väljer en bild som symboliserar exkuldering.

Det är klart, man kan som högstadieelevernas kommentarer säga att nu väljer vi att tolka bilden på ett nytt sätt. Men då är det naturligt att inte ta in den i kyrkorummet - för där är det den gemensamma tolkningen i kyrkans historia som för oss samman, inte särintressen/särtolkningar.

En annan aspekt är att göra två Adam och två Eva. Eftersom Adam inte är ett mansnamn, utan ett namn för MÄNNISKAN och Eva för LIVET blir ju tolkningen att männen inte får liv och att kvinnorna inte får kropp. Åter kan man säga att det går att tolka på annat sätt - jajamän! Se ovan.

En altartavla som är inkluderande, som fångar en modern bild av att människans utanförskap/synd ges en möjlighet att återföras till Gud är något att ständigt arbeta för. Men jag kan inte se det i syndafallsberättelsen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar