Sitter och håller om minsta barnet. Hoppas att han ska känna sig trygg i famnen, att han ska ha kvar det minnet när han blir större och pappas knä inte är favoritplatsen. Men jag önskar att han ska ha kvar upplevelsen av att det finns total trygghet.
Sedan spårade tankarna in på vår gudsbild. (Stackars barn att pappa inte kan hålla tankarna fokuserade på honom längre än så, men tack och lov läser han inte bloggar än)
"Det är så här Gud vill att vi ska känna när han ger oss bilden av Fadern, Abba, Pappa".
Så tänkte jag lite längre (åtminstone i mina egna ögon) och funderade på om Jesus faktiskt satt i Josefs knä någon gång. Det är nog tveksamt. De män som hörde Jesus lära dom Herrens bön hade antagligen inte heller den bilden på näthinnan när de tänkte på Gud som Fadern.
För Jesus betydde Josef juridisk trygghet, släktskap, försörjning som timmermannens son.
Bönen till Gud som Fader betyder en juridisk trygghet i förlåtelsen, en tillhörighet, släktskap med Gud som inte går att radera ut för att man har en dålig dag. Det innebär att få vara en del av "familjeföretaget"/uppgiften.
Det var det Jesu samtida törstade efter, de små, de utsatta.
Idag har vi en annan trygghet. Idag längtar vi efter, törstar efter, Famnen, insikten/känslan av att vara sedd och älskad. Vi längtar efter föräldrarollen som Modern hade på Jesu tid.
Jag hoppas att mina barn ska bära med sig känslan av att pappa älskar dom, håller om dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar