Behandla barn som vuxna och vuxna som barn

En tanke slog mig under morgonens åktur till jobbet.

I kyrkan är det ofta bäst att behandla vuxna som barn.
Det är vid familjegudstjänster som poletten trillar ner när vi präster anstränger oss för att göra det enkelt. Jesu ord om att ta emot Guds rike som ett barn.
Att vi kanske inte ska förvänta oss för mycket av vår vuxne nästa.

I kyrkan är det också oftast bäst att behandla barn som vuxna.
Att de är myndiga utifrån sitt dop, har en lika stor del i Guds rike.
Genom att ta deras ord på allvar (ur spädbarns munnar...)
Att inte tro att dom inte begriper, men anstränga sig för att förklara och inte säga "det begriper du inte"

Med detta sagt är det kanske inte så konstigt att det är svårt med konfirmander. Samtidigt barn och vuxen.