"Fly från detta"

Min relation till kyrkan är inte enkel.

Tonårens frigörande till en egen tro, mitt i Missionskyrkans färdiga paket (Min tolkning. Då)

Vägen in i Svenska kyrkan. Framförallt med alla samtal med PH som tvingade mig att hitta min egen väg in, gav mig en egen relation.

Arbetet med kyrkans statistik och doktorandstudier där kyrkan var ett objekt, ett stort och stabilt skepp.

Vägen in i uppdraget som präst, där jag fick möjligheten att stå för "det nya" - som jag nu i efterhand ser var enbart knutna till mig och inte församlingen.

Ett turbulent år i Timrå där jag nådde vägs ände som "ungdomspräst", där jag gick in i den vuxnes relation till kyrkan.

5 stilla år i Borås Caroli, där vigningen hittade hållbara former, där jag blev allt mer en del av kyrkans egen organisation.

4 år i Herrljunga, 2 år i Domkapitelet, där jag gick "all in" för att med de redskapen kunna vara med och forma en kyrka som kunde finna en ny balans med kvardröjande struktur och nya förutsättningar.

I R Williams bok som jag blädderläser kommer orden "Fly från detta" från en munk som efter andakten rusar till sin cell. Ord jag brottats med tidigare.

För mig är det mycket vi behöver "fly från". Vi sitter fast i en slags Lyxfälla, där vi är intecknade upp till ronspiran av stadskyrka, fastighetskostnader, vardagsverksamhet, arbetsgivaransvar osv.

Men som munken flyr jag inte klostret/kyrkan. Jag flyr till min cell. För stunden.

För i cellen kan ingen tro överleva.