Många är kallade- men är alla välkomna?

Statistiken är en kär vän.

Precis som med alla vänner har även statistiken mindre bra sidor, men de är lätta att leva med när man lärt känna dom.

Kyrkklockan ringer samman - men alla får inte plats. Det är bara i Jällby socken och några andra småförsamlingar (eller församlingar/socknar med gigantiska kyrkor) alla verkligen får plats. Det är inget att hymla med. Skulle alla kommit i Herrljunga skulle vi behöva ha 17 gudstjänster per söndag.

Vi bjuder in till barngrupper och är glada att det kommer så pass många. Skulle alla kommit skulle det statistiskt sett vara 20 gånger så många - räcker fikat?

Eller tvärt om: kyrkan i Fristad är fullsatt varje söndag - succé! Men 90% var inte där. Gäller succén enbart de som fick plats?

Stora barngrupper och "livaktig" verksamhet - men 90% av barnen får inte plats runt bordet.

Jag tror inte att det finns en perfekt församling, men jag vet att vi inte sa lura oss själva. Min vän statistiken kan ibland vara ironisk och få oss att se på fel ställe.

Min vän statistiken kan trots allt hjälpa oss. Om vi i varje läge ser att "alla" är där, att alla görs delaktiga då är vi 100%. Samtidigt lever vi med en sorg om det bara skulle vara en som saknades.

Gudstjänstdeltagarna är inte församlingen, verksamheterna kan inte få alla resurser.
Församlingen är en bristfällig skara - men alltid 100%.