Att längta efter regnet.
Förra veckans kalkning tränger nu ännu längre in i marken.
Vårregnets värme tinar de platser dit solen inte når och luften värmer så långsamt.
Regnet genomtränger påbetat sätt som inte solen eller vinden kan göra, genomsyrar.
Psaltaren talar om Gud som ett vårregn. Jag är övertygad om att våren är annorlunda hos oss än för psalmisten, men här kanske ännu starkare, tydligare.
Det gäller även livet och tron.
Bilden av Gud som ljuset, energin som vi vänder våra ansikten mot, av gudsvinden som sveper en med Anden och väcker till liv - och vattnet, dopvattnet, som tränger helt igenom, genomsyrar.
Tron behöver alla tre vägar in i mitt liv, men ofta glömmer vi vårregnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar