Bilden av att vi vill bygga ett paradis i "helvetet" släpper inte taget.
Att vi skapar en alternativ värld mitt i det svåra.
Jakt på perfektion, på lycka, på bekräftelse, på rikedom, på självförverkligande, på makt osv.
Det går mycket kraft till att inte vara där vi är, och på ett sätt är det inte fel att skapa, göra vackert, lyfta fram. Men inte som verklighetsflykt.
Jag flyr ofta från verkligheten. Olika alternativ som just nu gör livet enklare, godare, bekvämare.
Även mitt liv blir som de vackert vitkalkade gravarna snygg på utsidan och död på insidan.
Riktigt så illa är det kanske inte, men...
Det jag alltid har haft svårt att ha fördragsamhet med är de kyrkliga trivselträffarna. Jag kan se den diakonala aspekten, men mer att vi fyller tomrum med vetebröd och underhållning. "Bröd och skådespel" var det någon som sa... Det blev tydligen undergången för den romerska civilisationen.
I Skara var ett paradnummer av oktetten DQ; "hora nona", som nattvakten gick runt och sjöng för att tala om att allt var lugnt, ingen behövde oroa sig.
Som sagt, det är något som skaver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar