Det sägs att när man inte kan köpa fler prylar så inser man att betalningen/rikedomen är att köa sig tid av någon annan. Tvätta, städa, klippa, handla, eller snabbare jetplan, vip-köer på Liseberg...
Rikedomen mäts i det jag inte gör.
Men om vi mäter rikedomen i vad jag gör, hur blir det då?
Mäter vi fortfarande det exklusiva, eller går det att tänka på något annat sätt?
Det är en rikedom att leka med barnen, inte avlöna en barnvakt.
Det är en rikedom att städa upp efter kalaset, inte att sitta själv.
Det är en rikedom att sitta vid en dödsbädd, inte att undvika döden.
En del säger Mindfullness, en del säger närvaro, andra säger Nu.
Det är rikedomen som är just nu som ger ett oändligt värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar