Jag har en vana att plocka upp skräp.
Ligger det stenar, papper, plast etc på golvet i kyrkan eller idrottshallen försvinner de ner i fickan i väntan på att det ska vidare i papperskorgen. Ofta tar det lite längre tid än tänkt. Är det t.ex. en kastanj får den ligga kvar lite längre med sin organiska form...
Då ligger de där i fickan så att fingrarna stöter på dom allt emellanåt. De blir fysiska minnen för händerna, kan hjälpa till att hålla en helt annan tanke vid liv.
Ord och bilder från samtal blir kvar i fickor i medvetandet. Efteråt dyker fragment upp som gör sig påminda, skaver lite eller lockar fram ett leende. Ofta kan det vara det som i ett sammanhang är "skräp", dvs det som just då inte var viktigast (som stenen som var på fel plats på golvet) som återkommer och tar tanken vidare.
Jag tror att stora delar av evangelierna är sådana ord av Jesus som lärjungarna lagrat, många gånger utan en tydlig koppling till ett större sammanhang. Det var ord som "skavde" där de dröjde sig kvar i medvetandet, för att senare få en klarhet i ett annat samtal, ett annat sammanhang.
Min nya kollega spara ord i en bok. Jag vet inte var orden sparas hos mig, men bilden av alla de småsaker jag alltemellanåt hittar i fickorna är nog en ledtråd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar