Tankar och känslor efter gårdagen lever kvar.
Ingen snilleblixt som löser världens alla problem har kommit till mig, inte ens hur vi löser Kyrkans problem (vilket kanske är svårare).
Hur ska vi vara kyrka? Vad är uppgiften?
Efter fleråriga teologiska studier, 17 år som präst - och frågan blir allt svårare att svara på. Eller rättare sagt så blir svaren allt fler.
Jag märker själv att jag dras mer in i den fysiska kyrkan, in i gudstjänsten. Det är därifrån jag sänds i världen. Det är inte svaret på allt. Men här står jag idag och söker svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar