Hjälp på beställning

Att möta en hjälpsökande som vet exakt vad hen vill ha/behöver är inte lätt.
Det är oftast så att Kyrkan inte kan ge enligt kravspecifikationen och sällan att det vi kan erbjuda är något som är intressant att ta emot.

Jag betvivlar inte behovet, men känner många gånger ett obehag i situationen. Särskilt när jag inte kan ge det det frågas efter. Då får jag en föreläsning om vad kyrkan borde göra, vad en präst borde göra, vad en kristen borde göra. Då är det helt plötsligt något annat.
På samma sätt som man kan utnyttja ett överläge går det att utnyttja underläget.

Det river i mig. Det enklaste vore att falla till föga och ge. Enklaste för mig. Jag kan inte säga emot den predikan jag får i ansiktet.
Men...

Att utnyttja kyrkan och kräva hjälpen blir så fel.
Hjälpen ges, den krävs inte, då kvävs den.

Man ska inte komma med mössan i hand till kyrkan, vi ska komma med vår nöd. Kyrkan ska hjälpa hela människan.

Jag skriver mest utifrån min känsla, men jag vet inte hur vi kan göra annat. Det går inte att bete sig enbart förnuftigt när någon knackar på.

Jag kan ärligt säga att jag inte vet hur jag ska göra. Jag känner stor respekt för de som möter detta varje dag.