Det är lätt att tänka i banor av problem, svårigheter etc - särskilt inom kyrkan.
Vi brottas med olika problem.
Vi har olika åsikter och framförallt så gör vi på olika sätt.
Och det är så svårt att få andra att förstå att jag har rätt...
Jag vill inte skriva om problem, om svårigheter. Jag vill inte vara negativ. Men brottningen behöver inte vara negativ. Men nu tänker jag inte på brottningen med en domare som ska döma en som segrare och den andre till förlust. Jag tänker på Jakobs brottning vid Jabboks Vad.
Brottningen jag tänker på handlar lika mycket om brottningen med mina egna bilder, egna idéer, egna förslag - som att brottas med någon annan. Men många gånger behöver jag brottas med någon annan för att också kunna brottas med mitt egna.
Brottning, diskussioner, planeringar handlar allt mer för mig om att få tillfälle att brottas också med mina egna tankar, idéer och allt mindre om att övertyga andra om mitt eget. Däremot hoppas jag att jag kan hjälpa den andra att börja brottas också med sig själv och inte bara med mig.
Om jag går ifrån en planering/diskussion och har fått igenom allt mitt egna så känns det allt mindre som att jag har vunnit - och allt mer att vi har förlorat något. Målet för mig var inte mitt eget, utan att jag genom det jag kan bidra med bidrar till egen och andras brottning.
Jag vill inte få ett "Ok", för då har man lagt sig platt/givit upp. Det jag behöver bli bättre/träna på är att säga att lyfta fram den andres förslag för att jag tycker att det är bäst just nu, eller att vi hittar en tredje väg som är bättre än vägarna var för sig. Inte kompromiss, utan en ny väg.
Kompromissen har två förlorare, den nya vägen två medvandrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar