14 november, 2013

Jag gör mitt yttersta med det yttersta

Det är sällan jag arbetat så länge och tankemässigt med en söndag.

Men söndagen före domsöndagen 2013 arbetar aktivt i mina tankar. Framförallt för att konfirmanderna ska vara delaktiga i planering och genomförande av gudstjänsten. "Kunde du inte valt en lättare söndag?" kanske någon undrar, för det är ju svårt att hitta en söndag med "svårare" tema.

I eftermiddag ska konfirmanderna stöta och blöta texter, läsa psalmer, sjunga sånger.

Troligtvis är söndagen före domsöndagen mer problematisk för oss "aktiva" i kyrkan. Vi målar upp de problem som andra kan ha - innan vi har frågat.
I samband med Operation Dagsverke på en skola, där de insamlade pengarna skulle gå till Svenska Kyrkans Mission var det någon som underade om inte ordet "mission" skulle avskräcka ungdomarna. Men nej, de tyckte tvärtom att det var bra att det gick till några som hade en tydlig uppgift. Ordet Mission har ju flera lager än bara det inomkyrkliga.

På samma sätt anar jag att konfirmanderna kommer att ha lättare att prata om den yttersta tiden än vad vi har runt fikaborden i Kyrkans Hus eller var vi sitter. Att världen är bräcklig, ändlig är inte något som vi behöver tala om för ungdomarna.
Det vi behöver tala om för ungdomarna är att vår kyrka tror att "Jesus kommer igen" för att ta oss med till den himmelska festen. Det är Guds löfte.

Vår uppgift?

Håll lampan brinnande!

Just nu fastar en Filipinsk representant vid klimatmötet - för att få något att hända.
Kan han göra skillnad? - Ja, det hoppas jag.
Kan jag göra skillnad? - Ja, det finns ingen annan väg att gå.
Kan konfirmanderna göra skillnad? - Ja!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar