Retuscherat

Vi vill gärna ge en retuscherad bild av oss själva och våra liv.

Det är så mycket enklare om världen är sådan som vi vill att den ska vara.

Visst vill vi att det ska vara trevligt. "Trivselträffar" förekommer ofta i den kyrkliga annonseringen - då vi ska träffas för att ha trevligt enligt planeringen. Det behövs underhållning när vi ska göra något som kan upplevas vara lite tråkigt - som ett årsmöte eller vad det kan vara.
När jag var liten fick vi alltid efterrätt efter blodpuddingen. Konstigt nog fungerade prägligen på mig, för jag får positiva tankar av ordet Blodpudding, även om jag inte ätit det på flera år. Men den efterföljande efterrätten av konserverad frukt gav en förväntan som skulle underlätta att genomlida huvudrätten.

Men ska livet retuscheras, läggas tillrätta?

I Borås tidning undersökte man hur väl bilderna på hamburgerreklamen stämde med verkligheten... Och vi kan ibland ha svårt att hitta de miljöer som resebyråns broschyr visat.

Vi vet att vi blir "lurade", dvs att bilden inte stämmer. Men vi lever med det, lever lika mycket med min egen bild som med verkligheten (om inte mer).

För mig är tro och kyrka mer gråskala än regnbågens palett.
De nyanser som mitt hjärta och min hjärna söker verka fungera bäst i svart-vitt. Konturerna och kontrasterna blir tydliga för mig, detaljerna klarare.

Den retuscherade bilden visar idealet.

Själv önskar jag naturligtvis att jag skulle kunna "paint-bruscha" mitt liv i efterhand.
Täcka över och lyfta fram.

Med det är då inte längre jag, inte längre mitt liv.