Vem går med? Och varför?

Palmsöndag. Lärljungar, åsnan och folket.
Vad jag kan förstå var det bra uppslutning vid intåget, bra statistik.
Kanske inte så bra som vid bespksningsundrer, men ändå...

Mina reflektioner kretsar kring vad de som slöt upp kom för att se/uppleva.
För vissa var det efterlängtat - de hade hört om att Jesus botade, gjorde helt. De står längs vägen och ropar Hosianna, de ropar efter nåd i sitt mörker.
För andra var det också efterlängtat. De ropade sitt Hosianna till den nye konungen på Davids tron. De ropade på ett slut för ockupation.
Andra följde med och visste nog inte att de väntade eller längtade efter något särskilt - men var med när något hände.

Samma rop längs vägen, men med många nyanser.
Jag hör trettondedagens gåvor till en kung (guldet), en präst (rökelse) och läkare (myrran).

Inget rop är fel, men om jag tror att Gud kommer bara för en sak blir jag besviken.

Gud kommer till helheten - i mitt eget liv. Kunung med makt, präst med relation och läkare med helande.

Hosianna!