Höga förväntningar - enligt vem?

Det finns höga förväntningar på Kyrkan - i dess alla former.
Förväntningar på en organisation.
Förväntningar på en företrädare.
Förväntningar på en "medlem".

Allt som inte svarar mot en förväntan blir ett misslyckande.

Nu granskas den nye påven med lupp.
Ett mindre lyckat lektionspass vid ett konfrimandläger.
En präst som inte klarar relationer med deltagare i verksamhet.
Lokaler som säljs för att prioritera verksamhet - men som även används av andra till en billig peng som som nu står utan "sin" lokal.

Förväntningar är positivt - om det svarar mot mål som vi själva ställer upp.
När vi inte når upp till de mål som andra sätter upp åt Kyrkan är det svårare, då är det en förväntan på något som vi själva aldrig sagt att vi strävar mot/vill nå.

Höga förväntningar är till största delen positivt - men vi kan behöva stanna till och se om förväntningarna i sig själva är något som vi i Kyrkan ställer upp som egna mål, uttalade mål.

Svårigheten är att alla genuina relationer bygger på en ömsesidig insikt i att vi ibland faller, ibland inte gör det vi vill göra. Finns inte den ömsesidigheten...