Jag har lärt mig att den tidigare "noll-referensen" för att fastställa den fysiska positionen i Sverige var ett kopparrör vid kallbadet i Varberg. Nu är det GPS som gäller.
Men det går att fundera över referenspunkter på andra sätt. Jag märker att jag har följande:
Min nära-döden-upplevelse som är en hörbit i mitt livs pussel för livet och tron.
Pilgrimsvandringen med både yttre och inre resa.
Asketernas väg, boken som jag bar med under pilgrimsvandringen 2000.
Gudstjänstens liturgi i Mässan
Tystnaden från Taize
Folkyrkotanken & J A Eklund som påverkar min församlingssyn
K G Hammars förhållningssätt
Det finns säkert fler som kommer att komma upp under dagen när jag väl aktiverat tankarna.
Varför skriver jag detta just nu? Jo, för jag märker att jag har Dad Sandals bok "Vida hon famlar" vid sängen. Inte som "bibel", utan som lackuspapper som jag kan pröva mina tankar mot och med. Där kan jag både definiera var jag inte står, men samtidigt ifrågasätta mig själv och min syn på kyrka och församling.
Att fastställa trons "råstenar" betyder inte att allt är klart. Det avgränsar och ifrågasätter mina begränsningar. För det kanske är just det som referenspunkterna också ger: begränsningar på gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar