Helgade medel, eller ändamål som helgar medel?
Bert Karlsson säger att all reklam är bra reklam. Då är det bara en mängdfråga.
Men hur ska vi i kyrkan ställa oss?
Först:
1. Är det inomkyrklig information för att låta de 95% som inte deltar veckligen i verksamheten ska bli mer aktiva?
2. Är det inomkyrklig information till de 5% som deltar så att de inte glömmer nästa träff?
3. Är det för att tala om att Kristus har uppstått och jag bjuds in till en relation med Gud?
4. Är det för att vi alltid har gjort så?
1 - Verksamhetskyrkan som lever av och för statistik och bekräftelse av den egna verksamheten. En kyrka som kretsar kring personalen och uppgifter som fyller deras arbetstid och behöver visa på att fler deltar.
2 - Enhetskyrkans rest som talar om "församlingskärnan" som "bärarlag" av det heliga. Denna grupp älskar församlingsblad med bilder från den egna verksamheten är min erfarenhet och här är det kyrkvärdar och kyrkorådsledamöter som driver.
3 - Ja, hur ska vi göra det här? Vi har ju försökt i 2 000 år... Vi kan ju lära av Livets Ord, ja kanske inte läromässigt, men av en undersökning där 95% av de som kom till kyrkan kom genom att de följde med en vän/arbetskamrat/granne. 5%, högst, kom genom annonsering och affischer... Den viktigaste informationsbäraren är då alltid jag och mitt liv. (Det gör det ju inte enklare...)
4 - Det är ju enklast. Vi syns i predikoturer etc.
På punkterna 1,2 och 4 skulle jag säga att vi låter ändamålet helga medlen, men att för puntkten 3 är det helgade medel (eller helgad medlem).
Vad händer den dagen då vi slutar att annonsera i tidningen? Händer någonting alls? Är det så att vi då behöver tala med vår nästa? Är det till och med så att vår nästa då talar med oss och frågar vad vi gör?
Många pastorat har en anställd informatör. Alla församlingar har fullt av levande informanter/missionärer/vittnen/församlingsbor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar