Vem äger julen?

I dagens BT kommenteras Svenska kyrkans julundersökning. Kritiskt. Spär kyrkan på den stress hon vill visa på?

Det är dumt att ställa frågor där svaret är givet - om det inte finns en retorisk vinst med att få stöd för sin argumentation.

Jag tror inte att Svenska kyrkan behöver empiriska belägg för sitt budskap. Som BT skriver kan vi lätt hamna på fel sida av argumenten. Är målet att enbart synas har vi lyckats, men jag tror inte att kyrkan, likt SD får ett uppsving av negativ press.

Kyrkans budskap utgår inte från statistik (säger den som älskar statistik), vi ska bara använda den för att förstå.

Om julen reduceras till historisk matsedel och konsumism så reduceras inte vår tro på att Kristus är född i Betlehem. Kyrkan firar inte jul, vi firar att frälsaren är kommen.

För dig utgiven är något helt annat än För dig inhandlat. Alltid. Varje år.
Kyrkan kan inte äga det sociala beteendet (men mäta det kan vi), men vi äger något oändligt stort när vi lyssnar till änglasången, till herrarnas berättelse, de vise männens insikt. Julen är mysterium. Julen är uppenbarelse. Julen påverkar oändligt mycket mer än konsumism, mat, stress - den påverkar mig.