Var kommer livet ifrån, det liv som pulserar och gör kyrkan levande? Inifrån, med traditioner, med hävdvunnen makt, med färdiga strukturer, där nästan på utsidan lätt blir ett objekt för den egna godheten och verksamheten.
Utifrån? Där nya röster tolkar, där nya erfarenheter vidgar, när nya möjligheter blir synliga.
Jag har aldrig varit bekväm med inifrånperspektivet. För mig bär det egna erfarenheter av grupper dit jag varit bjuden, men enbart som utfyllnad och inte in i hjärtat.
Samtidigt vet jag att jag har haft min egen plats på insidan med makt och befogenhet.
Jag vill kunna använda båda erfarenheterna. Uppleva en kyrka i gränslandet mellan inne och ute.
Ord som porten och grinden kommer till mig. Den som både står öppen, men samtidigt sluter in.
I de tidiga församlingarna fanns det en tydlig och pedagogisk vandring från det att man trädde in första gången till dess att man fick delta vid måltiden.
Idag börjar den kristna resan med dopet längst fram i kyrkan och brödet delar jag med barnen.
Men mentalt borde vi fira gudstjänster i vapenhuset, den plats som samtidigt är innanför och utanför.
Kyrkan behöver de nya vittnesbörden om den levande Gud och den samlade erfarenheten av den samlade uppenbarelsen.
På väg in - men samtidigt på väg ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar