Det handlar inte bara om när man kom, utan mer om när det förväntas att man ska "ha lärt sig" och socialiserats.
För det är så att gruppen är nyfiken en mycket kort tid, sedan vill den återgå till det vanliga.
Ett tecken på att man definitivt inte är ny är när man första gången tänker: Det var ... förr ( Jag vill inte skriva ur Bättre, utan hoppas att läsaren förstår). För då är man inte ens nöjd med det man har.
En annan aspekt är ansvar. När börjar jag ta ansvar för det gemensamma? Då är man inte ny i sina egna ögon.
Jag själv tar ofta ansvar tidigt, tänker sällan att det var bättre förr, är kanske inte ens mer nyfiken i början. Jag fascineras av de som arbetat mer än 10 år på samma ställe, jag som har fem år som personligt rekord (inom ett års 50% föräldraledigt).
För kyrkliga gemenskaper krävs det för självbilden att det regelbundet ska tillkomma nya själar, samtidigt som man gärna vill ha kvar sin egen position (det är ungefär som ett socialt pyramidspel).
Det gäller fortfarande att de två tillfällen jag upplever total gemenskap i kyrkan är i nattvarden och trosbekännelsen - för då är vi inte riktade mot varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar