Begreppet lyhördhet får andra dimensioner när planeringen sker per telefon, särskilt när det är en person jag inte träffat.
Ironi fungerar inte alls.
Jag märker att jag, precis som barnen, pekar på något för att förklara.
Min egen koncentration är mycket sämre då mina ögon kan vara mer intresserade av något annat.
Men trots detta har jag på två dagar planerat tre gudstjänster, där det har känts jättebra och att vi faktiskt fått kontakt (undrar hur det upplevts i andra ändan av samtalet?).
Det har varit tre dialoger där vi pratat om en gemensam bild av de tre gudstjänsterna. Vi har pratat om texternas funktion, om vilken karaktär musiken ska ha för att leda gudstjänsten vidare, inåt, framåt.
För min del finns det mycket positiv förväntan på gudstjänsterna, en förväntan på gudstjänsten, men också på att mötas för att göra det vi planerat, förberett.
Tre positiva samtal som får mig att inse vilken förmån präst och musiker har i gudstjänsten - vi är förberedda och kan kanske nå flera lager av gudstjänsten.
Jag tror inte på gudstjänstgrupper för egen del, men jag tror att det är viktigt att vara förberedd för att fira gudstjänst. Kyrkvärden som frågar vilken söndag det är har en bit kvar, medan hen som har läst alla texterna har dukat för måltiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar