dvbf är en förkortning som kom till mig under den ekumeniska pilgrimsvandringen 2000.
Den gemensamma vandringen som gick allt längre inåt, utvecklades mot tystnad och stillhet, mot enkelhet och en vandring framåt fick dagligen en historisk gåva som hela tiden tog oss ett steg tillbaka. Dvbf.
Idag befinner sig kyrkan i en situation där hon förväntas göra nya saker, göra på nya sätt men aldrig sluta med något. Dvbf.
En gåva kan betyda mycket, men kan också låsa fast. Pianon i församlingshem, tavlor av skiftande kvalitet, fonder mm kan många gånger hindra. Dvbf
Olika exempel på "det var bättre förr" dvbf. Det är sällan medvetet, oftast är det den goda viljan som kan stå ivägen.
En klarsynt hockeykonfirmand så till sin pappa, som också var tränare "jag kommer aldrig att bli lika bra som du aldrig blev"...
Kyrkan i framtiden kommer aldrig att bli lina bra som den historiska kyrkan aldrig blev.
Arvet är viktigt, men det är bara ett arv. Den dagen då arvet blir en börda får vi lämna det vid vägkanten för att orka vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar