Ännu har döden inte kommit mig riktigt nära, i den mening att en familjemedlem har dött.
Tankarna kommer då en medarbetare dog igår. Det var inte överraskande, då det snarare har handlat om när, men även mitt liv stannar upp.
Även om andra människors död inte har krupit riktigt nära inpå så har mitt liv alltid varit påverkat av döden - min egen.
Som 10-åring hade jag en "nära-döden-upplevelse" som präglat mitt liv.
Jag har ingen rädsla för döden, det finns ingen ångest, inga negativa bilder -den finns där som en famn.
Idag känner jag med arbetskamrater och familj, delar tomrummet. Men för L känner jag ingen oro, inga "om", inte sorg.
Vi lever idag, det är det vi vet. Vi kommer att dö, det vet vi lika säkert.
Döden skapar kontrasten i livet, ger fokus och riktning, betydelse och mening.
Men för mig finns inget hotfullt i döden. Idag får den mer tid, mer uppmärksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar