Jag sitter framför två tonårstjejer på bussen. En imponerande ordström väller fram i glipan mellan stolarna. Även när jag försöker lyssna har jag ingen chans att hänga med.
Är det så för Gud när bönerna blir för många och långa, när det mer blir pågående småprat än en kommunikation?
Förhoppningsvis är bön så mycket större än enbart en radda ord. Förhoppningsvis blir min bön hörd av den som ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar