Utanför Fåglavik avsätter stiftet 6 ha att bruka genom att plocka ur enstaka träd istället för att ta ner alla på en gång.
Två reflektioner som kan motsäga varandra:
Hur arbetar vi med verksamheten/organisationen idag? Kalhyggan/ föeyngringsytor eller att ta ner det som ska skördas?
Vem har sagt att just detta bestånd ska bevaras? Lever vi med en bild av att det just här finns en isotop som är ursprunglig?
Om vi ställer det mot församlingsverksamheten är det samma tankar där?
Det finns inget som är rätt/fel, svart/vitt. Det vi kan vara säkra på är att när vi uttalar oss tvärsäkert är det stor risk att vi är långt från det objektivt sanna. Men det krävs av oss att vi tänker och reflekterar - och arbetar mot det gemensamma vi beslutat.
Det bristfälliga i mitt eget liv, i min egen förmåga blir allt tydligare för mig. Eller så kan man säga att jag inte längre är rädd för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar