Efter dagens två gudstjänster vandrar tankarna åt många håll.
Vilka vägar finns det att vara präst i Svenska kyrkan utan att behöva vara heltidsanställd? Är anställningen ett självändamål? Jag skulle kunna tänka mig en 1%-ig anställning - framförallt för att bli en del av församlingens och stiftets gemenskap.
Idag kommer inga inbjudningar, inga kallelser - utan jag står under domkapitlets tillsyn om jag blir anmäld, men inte annars.
Skulle det vara möjligt med 50-50?
Går det idag att tala om Svenska kyrkan som inte primärt en arbetsgivarorganisation med en skvader av präster, musiker, pedagoger, barnledare, diakoner, assistenter, vaktmästare etc som har fullt upp med att samverka med varandra.
Hur skulle det se ut om vi var en grupp anställda som hade ansvar för verksamheten mer än att vara ett arbetslag som många gånger har mer ansvar för varandra?
Under pilgrimsvandringen mötte jag en präst i Lunds stift som arbetade 50% och ville leva ett stilla liv i enkelhet - men där de ekonomiska kraven gjorde att han blev tvungen att utöka tjänsten.
Går det att tänka utanför "boxen"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar