16 november, 2012

Det kom ett brev

med inbjudan till kyrkoherdeinstallation i Herrljunga. Sedan det blev klart med Tomas Elg som ny kg har jag någon gång tänkt tanken om jag skulle bli bjuden, så pass självcentrerad är jag uppenbarligen...

Jag ska åka till Herrljunga och både fira 1:a advent och ny kyrkoherde.

Allt mer växer det fram att jag kommer när kyrkan kallar. Inte till anställning (ännu?), men som vikarie (nu på söndag), att vara med på konfadag i Caroli (nästa helg).
Den yttre kallelsen är viktig för mig. Jag bestämmer inte själv över min vigning, den utgår från kyrkan, drar till kyrkan.

Hur är det med den inre kallelsen kanske vän av ordning frågar sig? Jo, tack, den finns kvar, lite tilltufsad och böjd, men inte knäckt.
Det finns en vilja,tanke och kanske kallelse till en speciell sak, men det är inte upp till mig. Men jag vet vad och hur, och jag vet hur vägen dit går, och vem som kan öppna dörren dit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar